Linar en Mith'Arwen

Det känns bra nu. Jag fick pappren jag ska skriva på och skicka in till LSS-handläggaren idag istället för imorgon. Vilket är skönt, för det verkar som om handläggaren är någon som faktiskt tar en på allvar. För omväxlings skull. Så nu ska de bara skrivas på och som sagt, skickas in tillsammans med kopior på läkarutlåtande och journalen. Efter det, blir det ett möte där vilka hjälpmedel jag behöver ska utvärderas vidare. Och då ska jag lägga till en Shake-Awake-alarmklocka...

Har även kommit fram till att ett mejl behöver skickas till mina klassföreståndare för att vidare förklara saker om mig och hur jag ska fortsätta klara skolan, då jag känner varningstecken för att det inte ska gå. Som sagt, det enda som betyder något nu är TIME, och jag ska in om det så är det sista jag gör. Och då behövs en strikt plan för mig att jobba utifrån för att nå de betyg jag behöver. Samt för fri kvot.

Jag har ett underbart liv, eller hur? I snart i tre-fyra år nu, more or less, har mitt liv bestått av möten hit och dit, förklaringar, planer och what-not. Och hittills, är det inte otroligt, har ingen jag blivit lovad hjälp från följt upp sina löften. Så det här är den sista jag chansen jag ger dem, sedan tror jag fanimej att jag gör vad jag gör bäst. Nämnligen sluta mig själv inne och andra ute, och ta itu med skiten av ren jävla viljekraft tills problemen är lösta eller åtminstone sopade under mattan tills jag bryter ihop av pressen en andra, tredje, fjärde eller femte gång.

Power to the peoples' minds!

Dagarna har fortsatt i samma deprimerande anda. Men nu har jag tröttna på ha tröttnat och ska ta tag i allt igen. Vi har tagit kontakt med BUP igen, mejlat till min nya handläggare på soc angående en kontaktperson samt till en ny handläggare för LSS, som förhoppningsvis ska göra att jag kommer in på Odlargränd eller något annat liknande boende. För att komma ur vanan. Det känns som om jag behöver ändra något drastiskt i mitt liv för chock-startas till liv. Igen. Så jag är på gång, igen. Kanske inte går på själva vägen, men jag följer den i alla fall i diket.

I'm back on track, för att citera liten söt rödtopp.

Och hell yeah, det är awesome! Nu är planen på gång igen, med allt teoretiskt arbete jag ska göra med mig själv innan det riktigt stora testet kommer om sex månader. Det är som om jag pluggar för ett riktigt stort prov som om jag klarar det, kommer förändra mitt liv. Kanske kan kalla idag för det första - nya - steget i början på mitt nya liv.

Men jag längtar till sommaren, med värme och sol, med bad, och med varma nätter då man spontant kan ringa liten söt rödtopp runt tre på morgonen och höra om en liten promenad. För att inte tala om de faktiskta grejerna som jag har planerat! Arvika, Spring Pride, Karlstad Pride, Stockholm Pride, ett bröllop och kanske ett Harry Potter-konvent...

But, first things first, jag har hela fem dagar för mig kommande nästa vecka. Och det är underbart! Haha, jag kan inte ens hålla inlägget sammanhängande nu, så, innan allt clashar totalt, ska jag lägga ner.

PEACE OUT my little lovelings! *peace-sign*

Börjar det inte bli en vana att jag ligger på mitt golv, i mörkret, med musik strömmandes rakt in i öronen på en volym som säkerligen skulle kunna spränga en trumhinna eller två, när lusten att skriva sätter in? Det börjar kännas så... I alla fall, mitt val av musik idag är Howard Shore - Requiem for a dream. Det passar, att lyssna på en "dödsmässa för en dröm" efter de dagarna jag haft.

Om man räknar bort fruktansvärda, gråtvärdiga kramper genom hela magen, feber och huvudvärk så återstår fortfarande en hel del. Jag har verkligen inte mått bra. Nästan som om jag fallit tillbaka i ett svart, bottenlöst hål, djupare än vad jag någonsin varit förut. Inte för att jag kommer ihåg alla de stunder då depressionen varit som värst över åren, men allt har verkligen känts meningslöst. På det där "Nej, nu ger jag verkligen upp"-sättet som i regel är fördomen för depression. Minsta lilla har gjort att jag brustit ut i tysta tårar. Jag läste även om en dödsfic jag inte läst på kanske två år. Värst var när jag hörde den låten, när jag verkligen inte var beredd på att höra den. Mentalt kunde jag se den skyddande muren jag skapat knaka, skaka, och rivas sakta, men mycket säkert.

Men, det är dock meningslöst att fortsätta tänka på det. Jag vill inte det. Jag vill verkligen bli bättre så jag begravar dessa tankar i det där svarta, bottenlösa hålet med stark övertygelse att jag aldrig kommer nå så djupt att jag hittar dem. Japp, så gör vi.

On another note, jag har kommit fram till att inte bara behöver jag en ny, större och bättre väska för mitt behov att bära allt med mig, jag vill också ha grejer att fylla den med. Till exempel ett halv-stort anteckningsblock så att jag faktiskt kan tvinga mig själv att börja fysiskt sett kategorisera "my mind", occlumency-style. Jag börjar bli mer och mer som Severus Snape, på många fler än en aspekt, men jag gillar det. Mannen har stil. Jag har också tänkt att kanske är det värt det att börja meditera, eller ta kontakt med BUP igen, och hoppas på en annan kurator så jag kan börja öppna upp. Fourth time's the charm, perhaps?

Helt självklart har jag en del självkontroll kvar att träna in, men jag har sex månader på mig...

Nu ligger jag här, i mörkret som kramar mig. Ännu en dag förbi, en Alla Hjärtans Dag. Inte för att jag direkt "hatar" dagen, den är bara milt störande... Hittills, det bästa minnet jag hade, var en dag då jag och en kompis beslöt oss för att bojkotta skiten. Vi köpte oss ett par djupfrysta tårtor på ICA, snodde ett par gafflar i skolans matsal, satt och åt delar utav tårtorna i ett litet lusthus bakom Åsfjärdens Utbildningscenter. Efter det vandrade vi upp till Bad- och sporthallen, badade, åt lite till, badade, och sedan åt vi det sista utav tårtorna, som nu var tinade, i bastun innan vi tog bussen hem. Kort sagt, en riktig sympati-fest.

Idag dock, fick jag lite kul då när i bil förut skulle till Grums och handlade. Det blev lite missförstående och vi vart lite mer i bilen än planerat. Till slut var vi en stor hund, en förare, jag, och fem till. Jag och hunden delade på bakageutrymmet. Utöver det, har jag tillbringat denna kalla sen-vinterdag till att rensa min musik så att listan var så städad som jag vill ha den. Det tog mig ungefär nio till tio timmar.

Min fantasi har återigen sprungit iväg med mig också. Jag är en drömmare ända in i märjen och fantiserar konstant om allt och inget som kanske eller kanske inte faller mig i smaken. Men, förvånande nog fanns nu en liten råtta med i denna framtidsdröm, som tar plats om kanske tio år. Och det slog mig, att det skulle vara riktigt kul om ni höll ihop så länge faktiskt! Ni två, jag, och antingen en flicka eller pojke för mig där vart-jag-än-nu-bodde-i-världen. Riktigt kul faktiskt! Säg det till honom! Man kanske kan se det som ett "Okej, jag accepterar att du kommer och inkräktar och stjäl min systers lilla oskyldighet. Välkommen till familjen! ;) "-type of thing. *le*

Jahopp, det var väl allt för tillfället skulle jag tro. Grattis på Alla Hjärtansdag, little lovelies! 'Til we met again... *blows a raspberry*

De senaste dagarna har jag ytterst spenderat till att läsa om den mäktiga versionen av Harry Potter-böckerna sett från en annan sida. Ett alternativt universum som följer canon från den mest uppenbara handlingen till den mest dolda detaljen skriven av FirePhoenx8. Denna saga kallad The Black Heir med sin fortsättning Vindico Atrum. Då historien byggs mycket på The Arthurian Legend, med betoning på Lady Morgana och hennes son, Mordred såsom legenden speglades i boken/miniserien The Mists of Avalon, kände jag att nu var det hög tid att se klart serien. Vilket jag nu också gjort. (Och här måste jag lägga in en liten bit om låten i serien, The Mystic's Dream av Loreena McKennitt. Underbart... magisk!)

Eftersom jag inte tror på någon Gud, Gudinna eller annan slags sentient varelse som högre makt (beror på ens definition av "sentient" dock) så försöker jag, och har försökt ett tag, vänja mig av att säga "oherregud" eller "för Guds skull" samt liknande. Ett tag använde jag Lord Voldemort som utbytesord. Nu istället, använder jag Morgana. Och jag har gjort det en ganska lång tid nu. För det är något som drar mig emot henne, denna ibland kallade mörka häxa, eller "The Dark Sorceress". Så när vi i litteraturhistorian fick reda på att legenden är baserad på en skönlitterär bok, så vart jag djupt besviken. Som om något inom mig brast. Men nu, ja, nu ändrades det...

Efter att ha googlat lite efter att ha läst klart The Black Heir/Vindico Atrum och sett klart The Mists of Avalon, så fick jag reda på detta: Legenden är inte en myt för det skrevs en bok, utan det skrevs en bok för att myten existerade redan. Och det... det väcker den där lilla gnistan inom mig igen att hon, och Avalon har funnits. Att de inte bara existerat, utan fortfarande gömmer sig där ute, i dimmorna.

Det känns på sätt och vis tryggande då, att ge Detet jag tror på ett namn, namnet på någon jag mystifieras utav, och veta att det finns en stor chans att hon levt därute i Storbritannien för 1500 år sedan. På så vis, längtar jag än mer till den dag jag får se Stone Henge, att kanske få känna en koppling med detta jag funderar på ständigt och önskar att lära mig mer om...

Here we go again... Kommer ni ihåg mitt förra inlägg? Are we human, or are we dancer? Just nu, just precis nu, känner jag mig i samma bittersöta, lugna och ljuva lycka som inte går att förklaras med ord. På sätt och vis lite skrämmande, men efter dessa år jag haft av svarta tankar är det väl välkommet att må detta vis, där glädjen ej kan förklaras. Så varför ens försöka?

Jag önskar alla er som läser samma lycka. Nu... nu ska jag bara andas och försjunka mig i vad jag känner.

Heh, efter en liten tid så skriver jag igen. Även om jag i princip inte rört ett finger de senaste dagarna, har mycket hänt som liksom sugit skrivmusten ur mig. Men sådant händer tyvärr. Important thing is though, jag är här igen.

Jag lämnade in mitt lilla inlägg "Are we human, or are we dancer?" till min svenskalärare idag. Som vart imponerad. Även om jag förut chockat henne åter och återigen med mina engelska kunskaper, så har texterna på svenska varit few and far apart. Men en liten impuls ledde mig till att vandra iväg till skolbiblioteket och skriva ut det. Jag vart också, igen, manad att publicera mina "verk". I alla fall på GrumsMums, som en början. Så jag tog ett litet snack med läraren in charge över våran, uhm, skoltidning och ska snart mejla henne bland annat mina dikter "Caught in a Colourful Dream" och "Heal", min text "My perfect romantic moment", inlägget "Are we human, or are we dancer?" och annat jag hittar i stöket på min dator.

Annars har jag diskuterat Jesus med en kompis idag, och min syn på honom och Jungfru Maria. Som jag tror har funnits, men inte i den heliga mening som bibeln utmärker dem som. Det finns ju tillräckliga bevis för att de, ur ett historiskt perspektiv, existerat. Även om jag mer går på teorin att Maria inte var oskuld, villigen eller inte, och skämdes för att berätta detta för den man hon var sätt att äkta. Och att senare Jesus, under sin egna religiösa tro, spridit det budskap han ville ha ut. Vilket är väldigt intressant i sig. Det finns inte tillräckligt många ord för att förklara vad jag tänker på när detta ämne kommer upp och hur kristendomen kan ha formats på det sätt religionen har. Jag måste också tillägga, att den originella idéen för kristendomen är fin, men under dessa 2,000 år har den blivit korrupt.

För det sista, idag bekräftade jag och undertecknade jag min gymnasieansökan, som nu utökats lite. Vilket i sig självt var en fruktansvärt skrämmande sak att göra. Tankarna for runt i huvudet när jag satt där vi datorn, med muspekaren över "Bekräfta". Det vart lite av en "Är du redo? Nej, men gör det i alla fall"-situation när jag impulstryckte och printade ut de två sidorna. Men, nu är det klart och ska lämnas till SYV imorgon. Jippi. Allt jag behöver göra nu är att få mitt minimummål på 290 utav 320 poäng och allt är klart. (Även om slutresultaten kommer på posten när jag är på Arvikafestivalen. Bittersött, eller hur?)

Well, tjingeling sweetlings! ;)

Med mellankopplade högtalare till hörlurarna och denna fantastiska låt av The Killers så vill jag bara gråta. Ärligen. Det finns inget som är så underbart som när man träffar den där fantastiska låten som känns som den är gjord bara för dig. Bara för att du ska tro, att du ska hoppas, att du ska veta, att en dag, är du lycklig. Och om jag tror på det.

Allt kan krasha, för alla, det är meningen, för om vi är på topp kan vi inte kämpa oss uppåt. På så vis är det en bittersöt känsla att må dåligt, att tro att man nått botten i ett bottenlöst hål, man kan alltid, alltid, alltid jobba, kämpa och slåss för vad man vill ha. För till sist, är det ditt och då vet man, att man är värd vad man har. Att det är ens egen förtjänst. Finns det något vackrare än detta? Finns det något som gör en så stolt? Finns det något i denna verklighet som kan göra en den där bråkdelen lyckligare?

När jag lyssnar, så vet jag, att min tid är på väg. Någon gång kommer jag sitta där, på någon avlägsen plats i världen eller ett litet kafé i en miljonstad, och jag kommer att le. Jag kommer le tills jag får kramp, för jag lär komma ihåg alla de stunder jag tvivlat, alla de gånger jag velat ge upp, alla de gånger jag velat gå till hörn och gråta tills mina tårar tar slut. Men jag kommer att se på mitt liv och veta att jag har allt jag någonsin velat ha, och mer.

Min tid är på väg, och det vet jag, för det finns musik så underbar att man kan inte göra annat än att tro.

Nu är man vid datorn igen. Är extremt uttråkad idag, och en trötthet och massiv, pulserande huvudvärk har tagit all ork ur mig. Men, nu mår jag lite bättre. Till och med så, att jag känner för att försvinna in i riktigt djup och mäktig musik. Tips? Tänkte gå in på YouTube och lyssna på Renegade, men så plötsligt så i historiken fanns länken till Plague från Prince of Egypt och den... den... Den ryser man av. Tyvärr, så är min dator en laptop, och de flesta vet ju att ljudet är kasst i dem om man inte mellankopplar med externa högtalare. As it is, ur mina hörlurare strömmar ingen hög volym.

On another note, någon random, anynom typ kommenterade på min bilddagbok och frågade vilket gymnasie jag skulle söka. Vilket in itself, stör mig lite. För jag vet inte vem denna random, anonyma typen var som frågade. But then again, internet är som internet är. Och jag älskar ju internet!

Peace out! *fredstecken*

Här ligger man nu, framför datorn med liten söt rödtopp i telefon, som nu säger till mig att ja, det är okej att du lägger upp bilderna. Och självfallet, som de som känner mig vet, en sådan möjlighet kan jag inte bara motstå ;)

Jaa, så kan en slö fredagseftermiddag gå till. Höres senare sweetlings!

Aloha! Nu skriver jag här igen. Har dock inte varit i skolan idag, tyvärr. När man störtvaknar 8.25 på morgonen, bor fem kilometer från skolan och haft feber hela kvällen innan så är det liksom ingen idé att skynda, stressa och jaga för en så kort skoldag som våra fredagar är. Så jag har varit hemma. Jag börjar dock bli extremt trött på att vara halvsjuk och lite dålig fram och tillbaka. Vill vara helt frisk och kry. Och när man ändå talar om önskningar, vill jag ha sommar och mitt nya liv som väntar.

När man ändå är på ämnet, så fick jag faktiskt min rangordningslista för gymnasieansökningen klar idag. Det blir som följer:

1. TIME på Älvkullen
2. Specialutformat NV med SP-drag på Älvkullen
3. Design på FUGIK
4. Specialutformat NV med SP-drag på Tingvalla
5. Teknikprogrammet på Älvkullen

Vilket är mycket, mycket kul och ååh vad jag ser fram emot det.

Annat som hänt under dagen är ett litet videosamtal med liten söt rödtopp som ibland var lite hysteriskt at times. Finns bilder på en del grimaser som båda gjort. Jag lägger dock endast upp några på mig:


Jaa, det har varit min dag hittills, förutom lite ytterligare information om en intervju som RFSL Ungdom (Världens bästa ungdomförbund, som det också står på t-shirten jag har på mig på bilderna) i Mars. Men, rätt dryg dag annars. Tjingeling!

Hejhopp, då är man framför datorn igen. Har just läst klart ett långt kapitel i en fanfiction jag följt sedan Oktober -07. Det börjar dra ihop sig mot en extremt lång upplösning nu, äntligen. Mucho nice, let me tell you ;)

Dagen hittills har varit relativt normal. Dock har jag fått nya tankar när det gäller djur och veganer, igen. Körde igenom om Estrar på kemin idag, intressant, intressant mycket. Ärligen. För återigen kom jag och tänka på hur otroligt beroende världen har blivit av kött, mjölk- och äggprodukter samt andra animalieprodukter. Det finns ju i allt! Ta till exempel Estrar, alltså E-ämnena som finns på ingredienslistan på de flesta produkter vi köpter, många utav dem är grundade på animalieprodukter. Vissa kanske smörsyra eller myrsyra, som även kan framställas på kemisk väg - vilket det oftast gör det för är billigare.

Men hela poängen är, i mångt och mycket finns det. Ta till exempel frukost: ett par smörgåsar med ost eller skinka på och ett glas mjölk. Mycket grundläggande och uppenbarligt. En vegan kan inte något utav det. Listan fortsätter och fortsätter. För att inte tala om godis! Nuförtiden kommer jag konstant på mig själv att läsa ingredienser, och det kan vara allt från äggpulver till någon animalisk E-produkt.

Om man skulle ta en dag, och skriva ner allt man äter och undersöka vad som finns i det som är animaliskt, hur lång skulle listan egentligen bli? Fem punkter? Tio? 20? 50? Till och med högre skulle jag tro, mycket högre. Multiplicera det med mängden människor på jorden som tar del utav detta, och ta reda på hur mycket djur som behövs för att ta fram dessa produkter och resultatet skulle nog bli skrämmande... Hur detta sker, det vill jag inte ens tänka på.

Jag tippar snart, jag lovar, jag tror jag gör det.

Såg jämt nyss Unicefs reklam med Mikael Persbrandt om barnarbete, och fick en tanke...

Jag tycker inte om människan. Har kanske gjort det en gång i tiden, back in the days då jag nu anser mig själv som naiv. Men nu? Nej. Människans intelligens har stigit oss åt huvudet och gått i baklås, enligt mig. We're greedy, condesending, arrogant bastards, all of us. Poängterar nu återigen: Min åsikt.

Min tanke efter reklamen är, tänk om naturens försök inte gått i baklås? Vad hade då hänt då, långt bak i tiden när Européerna "upptäckte" världen? Hade världen sett annorlunda ut? Skulle vi då, nu, leva i en värld där jag-vet-inte-hur-många människor lever i standarder bortom de fantasier om fattigdom och hemskheter vi trygga arbetarklass-svenskar har? Kanske, kanske inte. Men det tål att tänkas på...

Jag måste dock tillägga, att förutom alla små hemskt hysteriska stunder idag, så måste nog dagens galnaste vara låten från Pirates of the Caribbean jag just hittade den mest komiska. En remix av Sparrow's citat "I've got a jar of dirt!" i Dead Man's Chest :D Spelade den för moderskapet nyss, och den enda kommentaren var att det märktes att jag var släkt med min far och min lilla faster. Båda två också otvivelaktiga Monte Pyton-fantaster ;)

Puh... Urgh, lång dag känns det som, eller mer... utdragen. Men finally, ligger man här på golvet i lugn och ro, musik tätt intill öronen och en efterlängtad påse med chips bredvid sig. Ååh som man längtat. Inte för att dagen varit tråkig (vi hade matte två gånger, så hur någonsin kunde dagen vara tråkig??) bara lite vanlig.

Man går upp, man gör sig iordning, går till bussen, svenska, matte, SO, lunch, musik, SYV en stund, och matte igen, hem för att sedan rusa in till den lilla större staden här i de värmländska skogarna. Sedan, ja, så hamnar man här igen.

Men, just ja! Haha. Hade ju min lilla diskussion med min lärare och en kompis angående vilka som var bäst. Monte Pyton, Galenskaparna & Aftershave eller Stefan & Krister. Detta är en väldigt meningslös konversation då, eftersom det är ju helt uppenbart att Monte Pyton tar hem pokalen. De är ju liksom humor personifierat, pure and simple, end of discussion, the end, get out, good bye! ^^ Det hela, självfallet, påminde mig om en viss replik som jag haft i hjärnan hela dagen: "The Knights who say 'Ni'!" Haha, det är något fel på mig ibland. Och, bara för att vara lite random, kom jag just och tänka på mitt Samuraisvärd/The Force-episod i skolan för några månader sedan, men detta, little sweetlings, ska vi inte tala om.

Annars för att underhålla mig nu hade jag nästan tänkt renskriva min förklaring av min religion som jag skickade till en bekant runt nyår. Skulle vara kul att ha hela min tro nerförklarad, redo och klar, så att nästa gång man får en tanke är det bara att öppna dokumentet och typa in en ny liten notis. Japp, det ska jag nog göra. Kanske. Förmodligen. Troligen. Om jag orkar. Hare! :)