Aloha! Ofta blir det att jag inte skriver av två anledningar: Jag vill skriva om något vettigt, eller jag har för mycket vettiga saker som jag tänker på. Jag har skrivit om det förut även om minnet har sållat bort inläggets namn. Nu fick jag dock en liten intressant tanke.
Jag läste nyss en fanfiction som heter Finding Peace. Visserligen är temat baserat på BDSM, men även när det gäller kön. När Harry är liten så hittar han sin mosters gamla kläder i en garderob. Han klär ut sig i hennes klänning och leker tjej. Men hans familj kommer på honom och börjar väldigt noga berätta vad pojkar "ska" göra. När han sedan växer upp är han inte värst intresserad av sex för, tja, han är väl inte värst intresserad av att runka eller ha omslutande sex med tjejer. Kort sagt, det märks ganska tydligt att han inte tycker om vad som hänger och dinglar mellan benen.
Men till slut hittar han till BDSM och får veta att Severus Snape är dominant och ber då denne om hjälp med sin undergivna sida. Severus reducerar några gånger hans namn till "boy", något som även hans familj gjorde t ex "Do the dishes, boy!" men när han märker att Harry inte är bekväm med det, så slutar han. Den ledtråden tillsammans med det faktum att Harry inte är intresserad sex, leder honom till vissa slutsatser och på alla hjärtans dag ger han Harry en uppsättning "flickkläder" att använda. Harry blir helt förstörd eftersom han hela sitt levt med tron som de flesta av oss: killar har kukar, tjejer har fittor, killar har byxor, tjejer får ha klänningar m.m. Men Severus säger att vissa flickor har kukar. Harry tror honom och på så vis börjar leva sitt liv som kvinna, en hon, fast med kuk.
Jag har berättat den lilla sammanfattning för att de som läser detta ska få en uppfattning av vad jag menar. Jag har själv haft en period i mitt liv där jag funderade över mitt kön. Flera gånger ändå sedan jag varit barn har jag haft tankar över att jag varit kille. Detta blev starkare när jag började läsa slash, nämligen killar som är tillsammans med killar. Jag tänkte, fan, jag vill ju vara kille och bög! Ibland ville jag även genomföra en könskorrigering, jag tyckte inte om brösten eller det faktum att jag hade en fitta. Kort sagt, det blev en hel del problem eftersom jag uppenbarligen inte var kille. Trodde jag.
Flera gånger mådde jag dåligt pga det. Jag var tjej, jag gillade att vara tjej, men jag ville vara kille och alla andra tankar jag hade under den tiden. Det var några år som jag funderade över vad jag trivdes med. Till slut kom jag fram till att, fan, jag trivs med att vara tjej att vara en hon. Processen, mer eller mindre, slutade med att jag var en flicka som var queer. Det tog mig en stund att ta mig hit och tankarna finns fortfarande. Till exempel om någon skulle kalla mig kille eller han, så skulle jag bara bli skitglad och säga till den personen att hen mer än gärna fick fortsätta med det. Ofta uttrycker jag ofta att jag är tjej, men lite lutande åt "mitt-i-mellan". Det trivs jag med nu, helt klart. I "värsta fall" kan jag alltid rollspela och binda brösten om jag skulle vilja få utlopp för den sidan av mig.
Tanken som väcktes nu var mina egna erfarenheter baserat på Harry's i historien applicerat på hur andra ungdomar funderar när de växer upp. Många tjejer och killar växer upp, blir attraherade av killar respektive tjejer. Det är inget med mer det. Kanske slår de dem aldrig att de har en stor möjlighet för hur de vill vara? Kanske vet de inte att de kan vara killar med fittor eller tvärtom. Eller kanske är det så att många går igenom en liknande förvirrande period där de krigar med tanken på att det är något som känns fel? Är det ens något som vet det?
Jag vet inte riktigt vad jag försöker säga. Det är väl att man kanske för uppmuntra ungdomar att fundera över vilka de vill vara även i könet utan att kalla det transsexualitet. Att det inte är svart på vit utan en enorm gråskala där vi själva väljer vad vi vill vara och kallas. För det är väl, eller hur?
PEACE OUT!
Jag läste nyss en fanfiction som heter Finding Peace. Visserligen är temat baserat på BDSM, men även när det gäller kön. När Harry är liten så hittar han sin mosters gamla kläder i en garderob. Han klär ut sig i hennes klänning och leker tjej. Men hans familj kommer på honom och börjar väldigt noga berätta vad pojkar "ska" göra. När han sedan växer upp är han inte värst intresserad av sex för, tja, han är väl inte värst intresserad av att runka eller ha omslutande sex med tjejer. Kort sagt, det märks ganska tydligt att han inte tycker om vad som hänger och dinglar mellan benen.
Men till slut hittar han till BDSM och får veta att Severus Snape är dominant och ber då denne om hjälp med sin undergivna sida. Severus reducerar några gånger hans namn till "boy", något som även hans familj gjorde t ex "Do the dishes, boy!" men när han märker att Harry inte är bekväm med det, så slutar han. Den ledtråden tillsammans med det faktum att Harry inte är intresserad sex, leder honom till vissa slutsatser och på alla hjärtans dag ger han Harry en uppsättning "flickkläder" att använda. Harry blir helt förstörd eftersom han hela sitt levt med tron som de flesta av oss: killar har kukar, tjejer har fittor, killar har byxor, tjejer får ha klänningar m.m. Men Severus säger att vissa flickor har kukar. Harry tror honom och på så vis börjar leva sitt liv som kvinna, en hon, fast med kuk.
Jag har berättat den lilla sammanfattning för att de som läser detta ska få en uppfattning av vad jag menar. Jag har själv haft en period i mitt liv där jag funderade över mitt kön. Flera gånger ändå sedan jag varit barn har jag haft tankar över att jag varit kille. Detta blev starkare när jag började läsa slash, nämligen killar som är tillsammans med killar. Jag tänkte, fan, jag vill ju vara kille och bög! Ibland ville jag även genomföra en könskorrigering, jag tyckte inte om brösten eller det faktum att jag hade en fitta. Kort sagt, det blev en hel del problem eftersom jag uppenbarligen inte var kille. Trodde jag.
Flera gånger mådde jag dåligt pga det. Jag var tjej, jag gillade att vara tjej, men jag ville vara kille och alla andra tankar jag hade under den tiden. Det var några år som jag funderade över vad jag trivdes med. Till slut kom jag fram till att, fan, jag trivs med att vara tjej att vara en hon. Processen, mer eller mindre, slutade med att jag var en flicka som var queer. Det tog mig en stund att ta mig hit och tankarna finns fortfarande. Till exempel om någon skulle kalla mig kille eller han, så skulle jag bara bli skitglad och säga till den personen att hen mer än gärna fick fortsätta med det. Ofta uttrycker jag ofta att jag är tjej, men lite lutande åt "mitt-i-mellan". Det trivs jag med nu, helt klart. I "värsta fall" kan jag alltid rollspela och binda brösten om jag skulle vilja få utlopp för den sidan av mig.
Tanken som väcktes nu var mina egna erfarenheter baserat på Harry's i historien applicerat på hur andra ungdomar funderar när de växer upp. Många tjejer och killar växer upp, blir attraherade av killar respektive tjejer. Det är inget med mer det. Kanske slår de dem aldrig att de har en stor möjlighet för hur de vill vara? Kanske vet de inte att de kan vara killar med fittor eller tvärtom. Eller kanske är det så att många går igenom en liknande förvirrande period där de krigar med tanken på att det är något som känns fel? Är det ens något som vet det?
Jag vet inte riktigt vad jag försöker säga. Det är väl att man kanske för uppmuntra ungdomar att fundera över vilka de vill vara även i könet utan att kalla det transsexualitet. Att det inte är svart på vit utan en enorm gråskala där vi själva väljer vad vi vill vara och kallas. För det är väl, eller hur?
PEACE OUT!
Inlägg
