Vad skriver man i en fri kvot-ansökning?
Nik Kershaw - The riddle
Aloha! Vad ska man skriva? Det är frågan. Spenderat den senaste halvtimmen till att förklara för moderskapet hur man läser en blogg och för en amerikansk vän hur man gör en smörgåstårta. Men det senare endast i utbyte mot ett recept på "american pancakes". *le* Retade FRA lite igår också. Man blir ju så illa tvungen när man har vänner utanför Sverige och vet att det är någon som trackar vad man skriver!
Drömde en sjuk dröm inatt också. Det var jag, några från klassen och en syster till en i klassen. Vi var i ett fantasy tv-spel. Spelet gick ut på att spela nio banor, samla en ring (Ja, fingerringar) från varje, som sedan skulle förstöras av systern i en vulkan på sista banan. Spelet var i en serie av tre spel, varav i det första skulle ringarnas förstörelse resultera i sabotage mot Hitler. I det andra spelet skulle de ge oss åtkomst till Hitlers bunker (som i spelet var vardagsrummet i min gammelmormors gamla hus) där vi skulle ha ihjäl honom. Vilket vi gjorde genom att med stenar (som såg ut som The Death Stars I & II från Star Wars) bränna honom såsom lilla Harry Potter gör mot Voldemort i första filmen. Han smälte till en metall som vi knycklade ihop och sedan också skulle föras till vulkanen där han skulle förintas för alltid.
Det tredje spelet visade tydligen tecken på att vara ett sådant där spel som bara släpps för att de tidigare dragit in pengar. Det hade inte med Hitler och göra den här gången, men vi skulle ändå samla ringar men det var fler ringar i varje bana. Spelet hade också sämre grafik, mer fantasy och hade ingen mening. Det såg också ut som en blanding av Diablo II och Zelda till Nintendo 64...
Alltså, vem drömmer sådant här?!
En annan gång innehöll en dröm bland annat att jag, och en random grupp med människor, bland annat min förra drilltränare, som åkte buss genom Sverige. Vi åkte mitt i natten i en snöstorm på en liten, liten skogsväg när vi plötsligt möter en MC-karavan. Vi får den briljanta idén att lussa för dem. Så vi går ut ur bussen och vissa har magiskt med sig lucia-kronor. Men vi sjunger inga luciasånger utan vi rabblar reklamcitat på olika språk, till exempel japanska. Sedan säger körledaren till en kyrkokör i våran grupp att vi måste åka vidare för de ska sjunga på en julotta så vi packar ihop och åker igen.
Jag menar, hur pysslar man ihop det här i sömnen? Vad är det för sjuk humor min hjärna har egentligen? Och det värsta är att nu kommer jag ju ihåg skiten längre än ett par minuter också!Men, man får se det positiva: Det leder ju till en hel del hysteriska skratt, om än på ens egen bekostnad. *le*
PEACE OUT!
Drömde en sjuk dröm inatt också. Det var jag, några från klassen och en syster till en i klassen. Vi var i ett fantasy tv-spel. Spelet gick ut på att spela nio banor, samla en ring (Ja, fingerringar) från varje, som sedan skulle förstöras av systern i en vulkan på sista banan. Spelet var i en serie av tre spel, varav i det första skulle ringarnas förstörelse resultera i sabotage mot Hitler. I det andra spelet skulle de ge oss åtkomst till Hitlers bunker (som i spelet var vardagsrummet i min gammelmormors gamla hus) där vi skulle ha ihjäl honom. Vilket vi gjorde genom att med stenar (som såg ut som The Death Stars I & II från Star Wars) bränna honom såsom lilla Harry Potter gör mot Voldemort i första filmen. Han smälte till en metall som vi knycklade ihop och sedan också skulle föras till vulkanen där han skulle förintas för alltid.
Det tredje spelet visade tydligen tecken på att vara ett sådant där spel som bara släpps för att de tidigare dragit in pengar. Det hade inte med Hitler och göra den här gången, men vi skulle ändå samla ringar men det var fler ringar i varje bana. Spelet hade också sämre grafik, mer fantasy och hade ingen mening. Det såg också ut som en blanding av Diablo II och Zelda till Nintendo 64...
Alltså, vem drömmer sådant här?!
En annan gång innehöll en dröm bland annat att jag, och en random grupp med människor, bland annat min förra drilltränare, som åkte buss genom Sverige. Vi åkte mitt i natten i en snöstorm på en liten, liten skogsväg när vi plötsligt möter en MC-karavan. Vi får den briljanta idén att lussa för dem. Så vi går ut ur bussen och vissa har magiskt med sig lucia-kronor. Men vi sjunger inga luciasånger utan vi rabblar reklamcitat på olika språk, till exempel japanska. Sedan säger körledaren till en kyrkokör i våran grupp att vi måste åka vidare för de ska sjunga på en julotta så vi packar ihop och åker igen.
Jag menar, hur pysslar man ihop det här i sömnen? Vad är det för sjuk humor min hjärna har egentligen? Och det värsta är att nu kommer jag ju ihåg skiten längre än ett par minuter också!Men, man får se det positiva: Det leder ju till en hel del hysteriska skratt, om än på ens egen bekostnad. *le*
PEACE OUT!
Timbuktu - The botten is nådd
Aloha! Framför datorn igen, som en riktigt nörd då en halvdrucken Jolt står bredvid mig. *le* Det finns lite nörd i oss alla, grejen är bara att vissa inte lever ut den till fullo. Synd att det är så, men men, vi äro alla olika.
Faktum är att jag inte har den blekaste aning om vad jag ska skriva om. För tankarna bara susar förbi och jag får ingen riktigt koll på dem. Jag skulle kunna skriva om vad jag läser för tillfället, men det har jag redan gjort, så vad är idén? Sedan att det är vår, men också är ett ämne jag skrivit om. Jag kan berätta dock, att jag fått kontakt med författaren till en fic jag läste häromdagen (den historien som fick i gång mitt läsarmaraton igen) och som också ledde till att jag fick tag på den där älskade historien jag läste för drygt ett år sedan, och inte hittat igen.
Nu fick jag något att skriva om också. Jippi! Nämligen det faktum att det finns en otrolig samhörighet bland läsare och författare inom fanfiction. Nästan som en "underground-värld" där alla på något sätt har en kompling till alla. Och vissa har ett rykte till sig. Inte som att en viss person är en lite bättre lönnmördare än de andra, utan att hon/han/hen skriver ett visst sorts berättelser med en speciell stil och att de är skrivna på ett visst sätt. Man känner liksom varandra, även om man inte gör det. Man kan prata med vem som helst om tips på någon fic att läsa, eller hjälpa varandra hitta försvunna fanfictions. Alla är också på samma nivå, för alla är läsare eller amatörförfattare där ingen är bättre eller sämre än den andra. Alla kommer också från alla delar av världen, med olika upplevelser och uppfattningar, där engelska är det universella språket.
Hmmm... Det här inlägget är väldigt osammhängande och knasigt, men är det någon som läser bloggen som tillhör ett fandom som håller med? Att fanfiction-världen är ganska samhörig plats, där man lätt blir välkommnad? Eller så är det bara lilla naiva *host* jag som tror att jag hamnat i ett utopia av Stepford-liknande varelser. *le*
Anyhow...
PEACE OUT! :)
(P.s, det här mitt 40:e inlägg *le*)
Faktum är att jag inte har den blekaste aning om vad jag ska skriva om. För tankarna bara susar förbi och jag får ingen riktigt koll på dem. Jag skulle kunna skriva om vad jag läser för tillfället, men det har jag redan gjort, så vad är idén? Sedan att det är vår, men också är ett ämne jag skrivit om. Jag kan berätta dock, att jag fått kontakt med författaren till en fic jag läste häromdagen (den historien som fick i gång mitt läsarmaraton igen) och som också ledde till att jag fick tag på den där älskade historien jag läste för drygt ett år sedan, och inte hittat igen.
Nu fick jag något att skriva om också. Jippi! Nämligen det faktum att det finns en otrolig samhörighet bland läsare och författare inom fanfiction. Nästan som en "underground-värld" där alla på något sätt har en kompling till alla. Och vissa har ett rykte till sig. Inte som att en viss person är en lite bättre lönnmördare än de andra, utan att hon/han/hen skriver ett visst sorts berättelser med en speciell stil och att de är skrivna på ett visst sätt. Man känner liksom varandra, även om man inte gör det. Man kan prata med vem som helst om tips på någon fic att läsa, eller hjälpa varandra hitta försvunna fanfictions. Alla är också på samma nivå, för alla är läsare eller amatörförfattare där ingen är bättre eller sämre än den andra. Alla kommer också från alla delar av världen, med olika upplevelser och uppfattningar, där engelska är det universella språket.
Hmmm... Det här inlägget är väldigt osammhängande och knasigt, men är det någon som läser bloggen som tillhör ett fandom som håller med? Att fanfiction-världen är ganska samhörig plats, där man lätt blir välkommnad? Eller så är det bara lilla naiva *host* jag som tror att jag hamnat i ett utopia av Stepford-liknande varelser. *le*
Anyhow...
PEACE OUT! :)
(P.s, det här mitt 40:e inlägg *le*)
Caesar's Palace - Jerk it out
Aloha! Ytterligare en vacker dag i vårens tecken. För tredje dagen i rad har jag spenderat en tid på trappan ute med datorn. Underbara bärbara *le* Men annars har jag inte gjort mycket alls. Förutom att tänka på mina påskkärringstider. Då när man var liten och besatt. Jag tog det till amerikansk Halloween-nivå genom att beräkna hur många brev jag behövde, vilken väg jag skulle gå, vart man fick mest godis och så vidare.
Men jag har ju slutat med det. Till och med slutat fira påsk, även om vi aldrig firat en riktigt kristlig påsk. Den enda högtiden jag firar nu som började i kristendomens namn är jul, men den högtiden är så avkristifierad nu så det känns liksom inte fel att göra det. Fel på det sättet som att till exempel gå in i kyrka känns. Fel på det sättet som det faktum att jag är döpt känns. Men folk konverterar ju till en annan religion även om de är kristligt döpta hela tiden, så jag förstår egentligen inte varför det känns så obehagligt att ha ett dopbevis...
Jag har väl egentligen inget specifikt datum, eller tid, då jag "konverterade". Det har väl skett gradvis tror jag. Även om jag aldrig var troende. Jag har alltid lutat lite mot "övernaturliga" saker fastän jag anser fullt och fast att de hör naturen till. Det är bara en grej vi inte är menade förstå helt enkelt.
Sedan att man lyckades komminucera med vårat hus första ägare och att hans fru jagat folk ur mitt rum är väl bara... beslutande. Att nu är det bestämt, nu tror jag på det här. Sedan har det bara gått vidare, djupare liksom. Speciellt när jag mått som värst, och man funderat hit och dit på vad man själv vill tro på och vad som bara känns rätt. Att det är uppenbart att så är det ju.
Jag har dock haft flera perioder i mitt liv, på senare år, då jag kollat upp existerande religioner ifall det funnits något för mig. Speciellt Wicca. Som jag även nu, efter att ha kommit fram till är inget för mig, är något jag är fascinerad av. Jag har till och med sabbaterna nerskrivna i min kalender och slänger en extra tanke på religion när de dagarna är.
Jag försöker också leta upp mer information om andra hedniska, keltiska och naturliga religioner. Helt enkelt för att jag inte får nog. Jag är inte klar än känner jag. Det finns mer att utforska, mer att fundera över, mer att tillägga i min religion/tro. Vad som känns rätt för mig.
Och är det inte så? Att vi aldrig ska sluta utveckla oss och våran uppfattning om världen?
PEACE OUT!
Men jag har ju slutat med det. Till och med slutat fira påsk, även om vi aldrig firat en riktigt kristlig påsk. Den enda högtiden jag firar nu som började i kristendomens namn är jul, men den högtiden är så avkristifierad nu så det känns liksom inte fel att göra det. Fel på det sättet som att till exempel gå in i kyrka känns. Fel på det sättet som det faktum att jag är döpt känns. Men folk konverterar ju till en annan religion även om de är kristligt döpta hela tiden, så jag förstår egentligen inte varför det känns så obehagligt att ha ett dopbevis...
Jag har väl egentligen inget specifikt datum, eller tid, då jag "konverterade". Det har väl skett gradvis tror jag. Även om jag aldrig var troende. Jag har alltid lutat lite mot "övernaturliga" saker fastän jag anser fullt och fast att de hör naturen till. Det är bara en grej vi inte är menade förstå helt enkelt.
Sedan att man lyckades komminucera med vårat hus första ägare och att hans fru jagat folk ur mitt rum är väl bara... beslutande. Att nu är det bestämt, nu tror jag på det här. Sedan har det bara gått vidare, djupare liksom. Speciellt när jag mått som värst, och man funderat hit och dit på vad man själv vill tro på och vad som bara känns rätt. Att det är uppenbart att så är det ju.
Jag har dock haft flera perioder i mitt liv, på senare år, då jag kollat upp existerande religioner ifall det funnits något för mig. Speciellt Wicca. Som jag även nu, efter att ha kommit fram till är inget för mig, är något jag är fascinerad av. Jag har till och med sabbaterna nerskrivna i min kalender och slänger en extra tanke på religion när de dagarna är.
Jag försöker också leta upp mer information om andra hedniska, keltiska och naturliga religioner. Helt enkelt för att jag inte får nog. Jag är inte klar än känner jag. Det finns mer att utforska, mer att fundera över, mer att tillägga i min religion/tro. Vad som känns rätt för mig.
Och är det inte så? Att vi aldrig ska sluta utveckla oss och våran uppfattning om världen?
PEACE OUT!
Så, okej, som några kanske listat ut vid det här laget, att när jag fastanar i ett tankespår kan jag inte släppa det på ett bra tag... Today's topic: Vampires. För det första är jag fascinerad av dem. Så till den grad att jag kommit på en scarification jag vill ha. Nämligen punkturhålen på halsen. Huruvida detta är genomförbara, av ganska uppenbara skäl, vet jag inte ännu.
För det andra, så tror jag på dem. Det finns inget som säger att de inte existerar, så varför inte? Finns det rök finns det eld. Legenderna måste komma från någonstans, eller hur? Dessutom, så känner jag någon säger sig ha stött på en. Och hennes beskrivning av deras samtal är skrämmande, utmanande och oerhört "believable". (Samt att jag litar på denna flicka till 100%)
Vampyrer är inte heller de enda varelser jag tror på, som jag kanske nämnt. Och som jag också kanske nämnt, och då inte kommer ihåg, så tror jag inte de finns närvarande öppet längre, av den enkla anledningen att vårat samhälle tagit en vetenskaplig väg frammåt. De vet att de inte är väntade att finnas längre i denna värld. Att vi, som lever nu, ser tillbaka på historiens människor som dumma vidskepliga saker, troendes på monster och magiska ting som aldrig funnits.
Tror jag på ett samhälle likt det i Harry Potter? Jag vet inte. Men jag tror jag på magi? Absolut.
So the question is, what else is out there?
PEACE OUT!
För det andra, så tror jag på dem. Det finns inget som säger att de inte existerar, så varför inte? Finns det rök finns det eld. Legenderna måste komma från någonstans, eller hur? Dessutom, så känner jag någon säger sig ha stött på en. Och hennes beskrivning av deras samtal är skrämmande, utmanande och oerhört "believable". (Samt att jag litar på denna flicka till 100%)
Vampyrer är inte heller de enda varelser jag tror på, som jag kanske nämnt. Och som jag också kanske nämnt, och då inte kommer ihåg, så tror jag inte de finns närvarande öppet längre, av den enkla anledningen att vårat samhälle tagit en vetenskaplig väg frammåt. De vet att de inte är väntade att finnas längre i denna värld. Att vi, som lever nu, ser tillbaka på historiens människor som dumma vidskepliga saker, troendes på monster och magiska ting som aldrig funnits.
Tror jag på ett samhälle likt det i Harry Potter? Jag vet inte. Men jag tror jag på magi? Absolut.
So the question is, what else is out there?
PEACE OUT!
Röyksopp - What else is there?
Aloha! Tillbaka efter en dags uppehåll. En dag som jag tillbringat helt med att läsa och att prata om sådana där konstiga saker med en vän. Konstiga saker som bara jag kan komma på enligt honom. Men det finns en anledning...
För det första så frågade jag honom om han kände någon i Irland, för min engelskafördjupning. Då kom vi in och prata på det faktum att jag "samlar" på människor. Människor av olika "kategorier". Kul va? Men det stämmer egentligen, för det gör jag. Jag vill prata med alla sorters människor, och har därför en mental lista med grupper som jag vill prata. Sjukt värre, men such is life. Det hela gick, självfallet, över till något komiskt när han nämnde att han ville prata med någon från Asien, och jag sa att jag redan haft "two Asiens... Gay ones even."
Vi, han och jag alltså, brukar ofta komma in på ämnen som relaterar till vad jag läser. Och hela dagen igår läste jag Vampire!Harry-fics. Alltså fanfiction där Harry är vampyr. Pairingen på alla var Harry/Draco. I speciellt den ordningen. För 2/3 innehöll S&M. Där Harrys sadistiska vampyrinstinkter talade till Dracos extremt masochistiska mänskliga sida. Som vanligt när jag hittar något jag gillar, så letar jag efter mer i den genren. (Jag har förtillfället elva fanfictions i denna genre som jag läser, samtidigt.)
Men i alla fall, detta vart också ett samtalsämne igår. Speciellt om en fic kallar Harry Potter and the Inconvenient Condition där varken Harry eller Draco kan motstå dragningen mellan dem, och Draco inställer sig för att han ska dö vid Harrys... tänder. Då frågade jag min vän "Are you ready to die?" helt sådär, utan vidare. (Han är van detta. *le*) För jag hade kommit på, att sätt i en situation där chansen att jag dör är stor, skulle jag, även nu, vara redo. Att dö. Helst skulle jag vilja, likt Draco, i så fall välja dag så jag har möjligheten att säga adjö, "and put my affairs in order."
Det är inte det att jag är självmordsbenägen, de tankarna är borta nu, men jag känner så. Jag gör verkligen det. Och det är en grej jag borde ha listat ut för längesedan, då jag bestämde mig att skulle jag insjukna i cancer eller smittas av HIV eller drabbas av någon annan dödlig sjukdom, skulle jag inte söka behandlningen. Då jag bestämde mig att skulle jag drabbas, skulle jag lugnt möta mitt öde för då är det meningen att det sker, att jag blir sjuk, och jag kommer inte motstå det. För enligt mig finns det anledning om saker händer utom vår kontroll....
Anyhow, jag har väl egentligen ingen annan fundering att nämna nu, så byeybye!
PEACE OUT!
För det första så frågade jag honom om han kände någon i Irland, för min engelskafördjupning. Då kom vi in och prata på det faktum att jag "samlar" på människor. Människor av olika "kategorier". Kul va? Men det stämmer egentligen, för det gör jag. Jag vill prata med alla sorters människor, och har därför en mental lista med grupper som jag vill prata. Sjukt värre, men such is life. Det hela gick, självfallet, över till något komiskt när han nämnde att han ville prata med någon från Asien, och jag sa att jag redan haft "two Asiens... Gay ones even."
Vi, han och jag alltså, brukar ofta komma in på ämnen som relaterar till vad jag läser. Och hela dagen igår läste jag Vampire!Harry-fics. Alltså fanfiction där Harry är vampyr. Pairingen på alla var Harry/Draco. I speciellt den ordningen. För 2/3 innehöll S&M. Där Harrys sadistiska vampyrinstinkter talade till Dracos extremt masochistiska mänskliga sida. Som vanligt när jag hittar något jag gillar, så letar jag efter mer i den genren. (Jag har förtillfället elva fanfictions i denna genre som jag läser, samtidigt.)
Men i alla fall, detta vart också ett samtalsämne igår. Speciellt om en fic kallar Harry Potter and the Inconvenient Condition där varken Harry eller Draco kan motstå dragningen mellan dem, och Draco inställer sig för att han ska dö vid Harrys... tänder. Då frågade jag min vän "Are you ready to die?" helt sådär, utan vidare. (Han är van detta. *le*) För jag hade kommit på, att sätt i en situation där chansen att jag dör är stor, skulle jag, även nu, vara redo. Att dö. Helst skulle jag vilja, likt Draco, i så fall välja dag så jag har möjligheten att säga adjö, "and put my affairs in order."
Det är inte det att jag är självmordsbenägen, de tankarna är borta nu, men jag känner så. Jag gör verkligen det. Och det är en grej jag borde ha listat ut för längesedan, då jag bestämde mig att skulle jag insjukna i cancer eller smittas av HIV eller drabbas av någon annan dödlig sjukdom, skulle jag inte söka behandlningen. Då jag bestämde mig att skulle jag drabbas, skulle jag lugnt möta mitt öde för då är det meningen att det sker, att jag blir sjuk, och jag kommer inte motstå det. För enligt mig finns det anledning om saker händer utom vår kontroll....
Anyhow, jag har väl egentligen ingen annan fundering att nämna nu, så byeybye!
PEACE OUT!
kl.
13:47
,
0 Comments
Aloha! Som folk kanske har märkt, har bloggen bytt adress från "Lotessei" till "Aspergersbarn". Nu när jag ändå märkt att det finns något slags tema för bloggen. Det passar liksom mer. Det är också något som jag skämtsamt sagt om mig själv i flera månader. Jag passade på ett byta email också. Min gamla msn kommer jag ha kvar, men mejlen där kommer jag inte använda igen. Det positiva med det är också att jag kan lämna ut min email till folk som jag känner behöver den och så, men ändå hålla msn mer privat och VIP-ig. *le*
Tack så enormt till alla er på Qruiser. Ni gjorde så jag kände mig inte lika ensam och jag fick prata ur mig like skitsnack! Och tror det eller ej, men vi har pratat med en av mina lärare nu. Fick veta att Georgrafifördjupningen är prio ett, därefter engelskan följt av en uppgift i svenska jag inte ens visste att jag behövde. Hon skulle också prata med min NO-lärare om vad jag behöver där, innan hon skulle sammanställa en lista som mejlas till mig imorgon.
Och rektorn har sagt sitt om hur det blir med mig när de andra åker till Spanien. Jag kommer få arbetsuppgifter som ska redovisas via mejl varje dag, som jag får jobba hemma med!
Huruvida de faktiskt fullföljer dessa saker, det återstår att se. Suffice to say, jag har inte mycket tillit till dem med min historik. Men fan, jag vill hoppas på att det löser sig nu. Äntligen.
On a last note, för att skryta lite bara, så har jag fått reda på att jag klarade nationella proven i svenska med flying colours! Inte ett enda fel! På hela provet! Full pot, solklart MVG, perfekt! Och jag klarade läs- och hörförståelsen i engelska utan ett enda fel där också. Så där återstår uppsatsen och prat- och lyssna-delen, som jag inte är det minsta orolig för då engelska (genom Harry Potter) var/är lite av mitt specialintresse sedan ett par år tillbaka och jag till och med rättar fel i Skolverkets diagnosprov i engelska!
FAN VAD UNDERBART!
PEACE FREAKING OUT! :)
Tack så enormt till alla er på Qruiser. Ni gjorde så jag kände mig inte lika ensam och jag fick prata ur mig like skitsnack! Och tror det eller ej, men vi har pratat med en av mina lärare nu. Fick veta att Georgrafifördjupningen är prio ett, därefter engelskan följt av en uppgift i svenska jag inte ens visste att jag behövde. Hon skulle också prata med min NO-lärare om vad jag behöver där, innan hon skulle sammanställa en lista som mejlas till mig imorgon.
Och rektorn har sagt sitt om hur det blir med mig när de andra åker till Spanien. Jag kommer få arbetsuppgifter som ska redovisas via mejl varje dag, som jag får jobba hemma med!
Huruvida de faktiskt fullföljer dessa saker, det återstår att se. Suffice to say, jag har inte mycket tillit till dem med min historik. Men fan, jag vill hoppas på att det löser sig nu. Äntligen.
On a last note, för att skryta lite bara, så har jag fått reda på att jag klarade nationella proven i svenska med flying colours! Inte ett enda fel! På hela provet! Full pot, solklart MVG, perfekt! Och jag klarade läs- och hörförståelsen i engelska utan ett enda fel där också. Så där återstår uppsatsen och prat- och lyssna-delen, som jag inte är det minsta orolig för då engelska (genom Harry Potter) var/är lite av mitt specialintresse sedan ett par år tillbaka och jag till och med rättar fel i Skolverkets diagnosprov i engelska!
FAN VAD UNDERBART!
PEACE FREAKING OUT! :)
kl.
14:51
,
0 Comments
Nu har mitt humör rasat. Jag gjorde nyss ett försök att lista ut vad jag behöver göra i skolan....
Jag visste att jag missat en del p.g.a frånvaro för jag inte orkat kämpa den dagen. Eller sömnbesvär innan jag fick mina sömntabletter. Jag visste det, och jag har bett mina lärare i månader att hjälpa mig med en jävla lista eller något med saker jag måste göra, och när jag ska göra dem. Att de ska hjälpa mig prioritera. En klassföreståndare lovar och lovar men håller inget utav sina löften och den andra motsäger sig helt att jag har några legitima skäl och behov av hjälp, som helt reducerar mig till tårar.
Men jag behöver det stödet! Jag försöker så gott jag kan, men det går inte, det funkar inte, jag klarar det inte själv! Varför fan tror de jag gick till LSS för just den hjälpen för?! Allt jag begär är att jag ska få hjälp att planera skiten så jag kan göra arbetet sedan! Men jag kommer fan inte igång för jag drunkar i det, det är för mycket. Och det går i jävla förbannade onda cirklar! För kan jag inte göra något, får jag ångest för det, orkar inte en dag och missar något mer, så jag får mer och göra så allt börjar fan om igen!
Vad mer kan jag göra? Finns det någon jag kan gå till som kan få fart på dem, så de hjälper mig? Det är två månader kvar, det är kritiskt, jag måste ha den nu annars brister det och jag får börja om från början igen...
(edit: Angående de där 250-265 poängen jag beräknas få...
Det är endast om den listan här ovan är gjord, plus allt nytt som kommer komma.)
- Fysikprov
- Biologiprov
- Geografifördjupning
- Engelskafördjupning
- Historiaprov
- Hemkunskapsläxförhör
- Musikprov
- Musikprov (Ja, två stycken)
- Musikinlämning
Jag visste att jag missat en del p.g.a frånvaro för jag inte orkat kämpa den dagen. Eller sömnbesvär innan jag fick mina sömntabletter. Jag visste det, och jag har bett mina lärare i månader att hjälpa mig med en jävla lista eller något med saker jag måste göra, och när jag ska göra dem. Att de ska hjälpa mig prioritera. En klassföreståndare lovar och lovar men håller inget utav sina löften och den andra motsäger sig helt att jag har några legitima skäl och behov av hjälp, som helt reducerar mig till tårar.
Men jag behöver det stödet! Jag försöker så gott jag kan, men det går inte, det funkar inte, jag klarar det inte själv! Varför fan tror de jag gick till LSS för just den hjälpen för?! Allt jag begär är att jag ska få hjälp att planera skiten så jag kan göra arbetet sedan! Men jag kommer fan inte igång för jag drunkar i det, det är för mycket. Och det går i jävla förbannade onda cirklar! För kan jag inte göra något, får jag ångest för det, orkar inte en dag och missar något mer, så jag får mer och göra så allt börjar fan om igen!
Vad mer kan jag göra? Finns det någon jag kan gå till som kan få fart på dem, så de hjälper mig? Det är två månader kvar, det är kritiskt, jag måste ha den nu annars brister det och jag får börja om från början igen...
(edit: Angående de där 250-265 poängen jag beräknas få...
Det är endast om den listan här ovan är gjord, plus allt nytt som kommer komma.)
Alla som känner mig, vet att i två-tre år, med vintrar, gick jag med olika sorters strumpbyxor och någon slags kjol. Det var lite mitt kännetecken. Jag hatade byxor. Men nu i vintras var jag så frusen så jag började använda mjukisbyxor. Och ibland har det känts som om det varit jag. Nu dock, märkte jag annat.
Jag rotade igenom en IKEA-kasse med nytvättade kläder som jag skulle rensa. Och hittade en svart kjol jag älskade och ett par trasiga, vinröda och mönstrade strumpbyxor som jag då satte på mig. Just då, just då, fick jag ett nyhetsbrev från Peace&Love och just då strömmade musik ur högtalarna som talar till något inom mig. En sådan där berusande lycko-sommar-känsla. De tre, i kombation, fick mig i princip i extas!
Vårkänslorna är starka nu och spänningen mot vad som komma skall är på ofattbar nivå. Sommaren, kom och ta mig! *ler*
PEACE OUT!
(Tagen 2 Augusti, '08. Paraddagen på EuroPride i Stockholm.
Ett event som vände mitt mående till det bättre.)
Jag rotade igenom en IKEA-kasse med nytvättade kläder som jag skulle rensa. Och hittade en svart kjol jag älskade och ett par trasiga, vinröda och mönstrade strumpbyxor som jag då satte på mig. Just då, just då, fick jag ett nyhetsbrev från Peace&Love och just då strömmade musik ur högtalarna som talar till något inom mig. En sådan där berusande lycko-sommar-känsla. De tre, i kombation, fick mig i princip i extas!
Vårkänslorna är starka nu och spänningen mot vad som komma skall är på ofattbar nivå. Sommaren, kom och ta mig! *ler*
PEACE OUT!
(Tagen 2 Augusti, '08. Paraddagen på EuroPride i Stockholm.
Ett event som vände mitt mående till det bättre.)
kl.
14:54
,
0 Comments
Jämt efter att ha publicerat mitt förra inlägg, så kollade jag Facebook. Jag hade en gruppinbjudan till Stoppa Varghatet! och utan tvivel blev jag medlem. Varför? Jo, för att vargar är också djur. Precis som vi. Det finns egentligen inget som skiljer människor från (andra) djur. Tankeförmåga och medvetenhet släng er i väggen.
Det är inte vargarna som är problemet. Det är vi. Det är vi som skapar problemen åt vargarna, som i sin tur skapar "problemen" åt oss. Om människor skulle sluta att lägga sig i saker som inte har ett shit med oss och göra, så skulle vi faktiskt ha ett X antal mindre bekymmer att käftas om.
Så allt det är med intelligens egentligen, vad spelar det för roll när den bara räcker till att skapa trubbel men inte till att förutse skapandet och att besluta att inte lägga i? Då är vi ju lika bra utan, precis som de där andra 999'999 djurarterna på Jorden.
PEACE OUT!
Det är inte vargarna som är problemet. Det är vi. Det är vi som skapar problemen åt vargarna, som i sin tur skapar "problemen" åt oss. Om människor skulle sluta att lägga sig i saker som inte har ett shit med oss och göra, så skulle vi faktiskt ha ett X antal mindre bekymmer att käftas om.
Så allt det är med intelligens egentligen, vad spelar det för roll när den bara räcker till att skapa trubbel men inte till att förutse skapandet och att besluta att inte lägga i? Då är vi ju lika bra utan, precis som de där andra 999'999 djurarterna på Jorden.
PEACE OUT!
kl.
14:03
,
0 Comments
Aloha! Nu har jag lugnat ner mig lite från mitt lyckorus igår. Grejen är att jag hittar inte mer information om programmet. Jag vet att det passar mig och jag vet att jag vill gå det. Men jag vill hitta mer om Älvkullen, mer om programmet, mer om allt, men Google har svikit mig. Jag känner mig som Hermione när Hogwarts bibliotek svek henne. Jag har googlat på vanliga svar, på bloggar, på bilder, på allt. Jag har letat på Gymnasium, Skolverket, Gymnasieguiden m.m. Till och med YouTube och Studentum, men icke sa nicke. Det finns inget mer än det lilla jag hittat varenda gång jag sökt frenetiskt. Jag vill veta mer! Det är som en besatthet, jag nöjer mig inte...
På tal om besatthet dock... Om en vecka tas mitt LSS-fall upp i Arbetsutskottet. Den 14:e April. Strax efter det borde jag få svar om hur det blir. Handläggaren föreslår att jag inte ska flytta till boendet, utan få en kontaktperson enligt LSS istället för enligt SoL, som jag har nu. Denna kontaktpersonen ska vara mer anpassad för Asperger och allt jag kan behöva där, typ som att komma igång med grejer och att faktiskt lära mig plugga (bl a). Det kommer vara ett långsiktigt projekt isåfall, som sträcker sig minst till att jag tar Studenten. Och jag tror att det är kontaktpersonen jag får, om jag får något överhuvudtaget. Det märks ju om en vecka plus några dagar.
För övrigt, har jag hört flera gånger den senaste veckan att jag en rolig humor. Hmm... *le* Tackar för det!
PEACE OUT!
På tal om besatthet dock... Om en vecka tas mitt LSS-fall upp i Arbetsutskottet. Den 14:e April. Strax efter det borde jag få svar om hur det blir. Handläggaren föreslår att jag inte ska flytta till boendet, utan få en kontaktperson enligt LSS istället för enligt SoL, som jag har nu. Denna kontaktpersonen ska vara mer anpassad för Asperger och allt jag kan behöva där, typ som att komma igång med grejer och att faktiskt lära mig plugga (bl a). Det kommer vara ett långsiktigt projekt isåfall, som sträcker sig minst till att jag tar Studenten. Och jag tror att det är kontaktpersonen jag får, om jag får något överhuvudtaget. Det märks ju om en vecka plus några dagar.
För övrigt, har jag hört flera gånger den senaste veckan att jag en rolig humor. Hmm... *le* Tackar för det!
PEACE OUT!
kl.
13:44
,
0 Comments
Jag kommer nog in! FAN! Jag kommer nog in! Shit alltså!
Kollade Dexter (intagningssajten för gymnasiet) nu, och preliminärintagen hade lagts ut. Karlstads Internationella TIME-utbildningen låg på 235 poäng. Slutintagen förra året var 265. Jag beräknas få runt 250-265 om jag fortsätter som jag gjort. Vilket betyder att även utan Fri Kvot kan jag komma in! Fatta vilken känsla! Vilken lycka! Jag vill bara störtgrina nu, även om jag inte kan sluta le! För jag kan komma in! Det är ännu mer verkligt nu!
Och även om jag skulle sakna några poäng, så har jag Fri Kvot, som jag kan beviljas (med större sannolikhet med tanke på att jag har en diagnos att backa upp det hela med), så HELL YEAH!
JAG KAN KOMMA IN!
PEACE FUCKING OUT! :D
Kollade Dexter (intagningssajten för gymnasiet) nu, och preliminärintagen hade lagts ut. Karlstads Internationella TIME-utbildningen låg på 235 poäng. Slutintagen förra året var 265. Jag beräknas få runt 250-265 om jag fortsätter som jag gjort. Vilket betyder att även utan Fri Kvot kan jag komma in! Fatta vilken känsla! Vilken lycka! Jag vill bara störtgrina nu, även om jag inte kan sluta le! För jag kan komma in! Det är ännu mer verkligt nu!
Och även om jag skulle sakna några poäng, så har jag Fri Kvot, som jag kan beviljas (med större sannolikhet med tanke på att jag har en diagnos att backa upp det hela med), så HELL YEAH!
JAG KAN KOMMA IN!
PEACE FUCKING OUT! :D
kl.
17:11
,
0 Comments
Aloha my dearly beloved! Jag har blivit uppmanad att uppdatera då det varit ett par dagar sedan sist, så jag får väl slänga in ett inlägg. Grejen är att jag varit lite ork och även om jag har haft massor att skriva, har det inte blivit av i alla fall. Men nu är jag här!
Gått med påsiga mjukisbyxor och vanlig top idag, utan jacka, med väskan slängd över axeln. Underbart! Det är varmt, soligt och jag börjar känna mig som om jag faktiskt är på väg mot det livet jag vill ha. Det har legat i luften hela dagen, att jag börjar bli Jag. Hon, Jennifer, som jag vill vara. Flickan som tar vad hon vill ha och livet bara leker. Okej, jag är en drömmare, men det är vår, då kommer det roliga känslor.
Även om det känns som om jag endast kör på bensinångorna i skolan nu, så vet jag att det är bara två månader med massor av bortfallna dagar kvar. Snart är kampen över. Allt jag behöver göra nu att ligga jämnt och fixa det här med Fri Kvot så är jag fri sedan. Fri att göra vad jag vill. Som min lärare sa, jag är på upploppet.
Och eftersom jag nu kommit fram till vad jag vill jobba med, så drog jag en sväng förbi SYV. Hon hittade massor med eftergymnasiala utbildningar med inriktning mot 3D-animering, visuella effekter, programmering m.m som är perfekta om man vill jobba med special effekter för filmer och kanske spel. Inte hunnit kolla på dem så noga än, ska göra det snart. Men fan, det känns som om i takt med att snön tinar och molnen skingras, så försvinner även mina dimmor för mitt liv. Drömmarna jag har blir mer än drömmar. Jag jobbar mot en verklighet nu.
Jag har sagt det förut, men jag gör det igen, för jag är fan på väg!
På Fredag börjar påsklovet, några veckor efter det drar jag till E-tuna på festival (och fyller 16 år), en vecka efter det drar klassen till Spanien, efter det är det en och en halv skoldagsveckor kvar. Då återstår 9:ornas vecka, med utklädningsdag, Stockholmsresa, ledigt, Balen och examen sedan är det över!
Jag kan inte sluta le!
PEACE OUT! :)
Gått med påsiga mjukisbyxor och vanlig top idag, utan jacka, med väskan slängd över axeln. Underbart! Det är varmt, soligt och jag börjar känna mig som om jag faktiskt är på väg mot det livet jag vill ha. Det har legat i luften hela dagen, att jag börjar bli Jag. Hon, Jennifer, som jag vill vara. Flickan som tar vad hon vill ha och livet bara leker. Okej, jag är en drömmare, men det är vår, då kommer det roliga känslor.
Även om det känns som om jag endast kör på bensinångorna i skolan nu, så vet jag att det är bara två månader med massor av bortfallna dagar kvar. Snart är kampen över. Allt jag behöver göra nu att ligga jämnt och fixa det här med Fri Kvot så är jag fri sedan. Fri att göra vad jag vill. Som min lärare sa, jag är på upploppet.
Och eftersom jag nu kommit fram till vad jag vill jobba med, så drog jag en sväng förbi SYV. Hon hittade massor med eftergymnasiala utbildningar med inriktning mot 3D-animering, visuella effekter, programmering m.m som är perfekta om man vill jobba med special effekter för filmer och kanske spel. Inte hunnit kolla på dem så noga än, ska göra det snart. Men fan, det känns som om i takt med att snön tinar och molnen skingras, så försvinner även mina dimmor för mitt liv. Drömmarna jag har blir mer än drömmar. Jag jobbar mot en verklighet nu.
Jag har sagt det förut, men jag gör det igen, för jag är fan på väg!
På Fredag börjar påsklovet, några veckor efter det drar jag till E-tuna på festival (och fyller 16 år), en vecka efter det drar klassen till Spanien, efter det är det en och en halv skoldagsveckor kvar. Då återstår 9:ornas vecka, med utklädningsdag, Stockholmsresa, ledigt, Balen och examen sedan är det över!
Jag kan inte sluta le!
PEACE OUT! :)
kl.
16:05
,
0 Comments
Aloha my sweetlings! 29 April, kl 17:00 är dags! På Skin Deep Tattoo i Karlstad som förra gången. Shit. I'm barely coherent at the moment! *le* Det ska bli sjukt kul! Det var ju planer på snakebite redan förra året, men de lades på is ett tag. Jag tänkte vänta minst ett år. Nu blir det ju inte fullt ut ett år, men close enough. Fan alltså! Jag är glad nu!
Och faderskapets reaktion: "--Du har ju redan så då spelar det ju ingen roll om du gör en till?--" Jag var nervös ett tag när han började säga det. Trodde han skulle säga att "då behöver du inga flera". För jag tänkte faktiskt respektera vad han sa och då vänta ett par år till. Men nu, nu händer det om knappt fyra veckor. Underbart!
PEACE OUT! ;)
Och faderskapets reaktion: "--Du har ju redan så då spelar det ju ingen roll om du gör en till?--" Jag var nervös ett tag när han började säga det. Trodde han skulle säga att "då behöver du inga flera". För jag tänkte faktiskt respektera vad han sa och då vänta ett par år till. Men nu, nu händer det om knappt fyra veckor. Underbart!
PEACE OUT! ;)
Aloha på morgonkvisten! Dag nummer två med vårväder idag. Vågar man hoppas? Kanske inte, men undermedvetet - eller medvetet undermedvetet = medveten beroende på hur man ser det - gör jag det i alla fall. Om inte, så har man grymt fel när snön nästa gång bestämmer sig för att vräka ner i decimeter mängder. Ajajaj.
Jag försov mig en liten stund idag. Jag vaknade 07:06. Vilket är tiden jag brukar ha varit halvvaken i sisådär minst en kvart. Vilket nu gjorde mig väldigt oroad, som gick över i ångest. Jag brukar nämligen vakna, oftast, 06:00-06:30, ligga halvsovande tills 07:00-07:05 då jag tar min morgonrök, bläddrar lite på datorn innan jag senast 07:15 går på toaletten och sedan klär på mig och dittan dattan. Jag är klar 07:25 då jag samlar på mig allt jag ska ha med mig inför skolan såsom böcker bland annat. Då är jag klar 07:33. Fram till 07:40 har jag "fri tid", oftast vid datorn. Det sista är att sätta på mig skor och jacka innan jag lämnar huset exakt 07:44.
Detta är mina morgonrutiner. Alla morgnar ser ut så här, förutom måndagar då allt förflyttas en timme framåt. När detta inte stämmer, eller om jag måste stressa, får jag ångest och det blir svårt. En hel dag kan bli förstörd om den börjar så. Därför valde jag idag att inte följa mönstret överhuvudtaget, då det funkar mot ångesten när rutinen bryts. Alltså att bryta rutinen till 100%. Jag valde därmed att ta "ledigt" första halvan av dagen och ta bussen till skolan i tid till slöjden, för att bespara mig själv en massa sorg och oro.
Självfallet var det inte meningen att inlägget skulle hamna till fullo på detta ämne. Det skulle ha börjat så, och sedan skulle jag vackert dansa in på mina drömmar och mål med livet som jag då funderat ett tag på. Men such is life. Nu får jag extratid att fundera innan jag förhoppningsvis slänger in ett inlägg eller flera senare.
Angående piercingen dock... Jag är grymt sugen men ska prata med faderskapet innan jag gör den den här gången, och se vad han säger. Sedan beställer jag nog en tid där jag gjorde den senaste. Japp, det blir nog så! *le*
PEACE OUT!
Jag försov mig en liten stund idag. Jag vaknade 07:06. Vilket är tiden jag brukar ha varit halvvaken i sisådär minst en kvart. Vilket nu gjorde mig väldigt oroad, som gick över i ångest. Jag brukar nämligen vakna, oftast, 06:00-06:30, ligga halvsovande tills 07:00-07:05 då jag tar min morgonrök, bläddrar lite på datorn innan jag senast 07:15 går på toaletten och sedan klär på mig och dittan dattan. Jag är klar 07:25 då jag samlar på mig allt jag ska ha med mig inför skolan såsom böcker bland annat. Då är jag klar 07:33. Fram till 07:40 har jag "fri tid", oftast vid datorn. Det sista är att sätta på mig skor och jacka innan jag lämnar huset exakt 07:44.
Detta är mina morgonrutiner. Alla morgnar ser ut så här, förutom måndagar då allt förflyttas en timme framåt. När detta inte stämmer, eller om jag måste stressa, får jag ångest och det blir svårt. En hel dag kan bli förstörd om den börjar så. Därför valde jag idag att inte följa mönstret överhuvudtaget, då det funkar mot ångesten när rutinen bryts. Alltså att bryta rutinen till 100%. Jag valde därmed att ta "ledigt" första halvan av dagen och ta bussen till skolan i tid till slöjden, för att bespara mig själv en massa sorg och oro.
Självfallet var det inte meningen att inlägget skulle hamna till fullo på detta ämne. Det skulle ha börjat så, och sedan skulle jag vackert dansa in på mina drömmar och mål med livet som jag då funderat ett tag på. Men such is life. Nu får jag extratid att fundera innan jag förhoppningsvis slänger in ett inlägg eller flera senare.
Angående piercingen dock... Jag är grymt sugen men ska prata med faderskapet innan jag gör den den här gången, och se vad han säger. Sedan beställer jag nog en tid där jag gjorde den senaste. Japp, det blir nog så! *le*
PEACE OUT!
Är inte jag duktig? Är inte det här mitt femte inlägg på två dagar? *duktig*
Först och främst, vill jag tacka den random människa som kommenterade om min drömmar och om att jag kommer nå dem. Det värmer att någon för mig helt okänd människa kan säga så. Så tack!
För det andra, så har jag blivit officiellt funktionär till Arvikafestivalen 2009. Det, om något, är underbart! Det är inte bara det faktum att jag ska till festivalen i sig och se, höra och upptäcka ny, skön musik som är fantastiskt utan det är hela upplevelsen. Och att veta att jag kommer ha något att göra, inte att bara driva omkring bland totalt okända människor på festivalliv. Även om jag inte riktigt vet vad jag ska göra förutom lite allt möjligt centrerat runt Apollo. Hälla upp kaffe, hämta mat åt chefen med kom-radio och inget toalett-och-camping-städande är i princip allt jag vet för tillfället. *le* Jag vill inte ha för stora förhoppningar, men fan alltså, jag längtar! Nu håller jag bara tummarna för jobb på Peace&Love också!
För det tredje, så funderar jag på en piercing till. Jag har elva stycken hittills. (Beroende på vem man frågar, jag vet! *le*) Men en till skulle inte sitta fel. En till i läppen så jag får snakebite. Jag får, men bara om jag betalar den här själv. Men då gäller när? Jag vill inte göra för sent in på sommaren, av uppenbara skäl, men den första i läppen gjordes 2 Juli förra året och läkte fint på ett par veckor. Så jag skulle kunna göra den strax innan SpringPride i E-tuna och allt är lugnt. Då har jag råd också, i och med att jag får 500:- i April men ändå inte vara utom pengar på Pride, för jag fyller år då. Hmm... Det tål att tänkas på. Fan liten söt rödtopp, du fick mig på dessa tankar igen! *le*
En liten belöning kanske, för att jag, trots all skit, kommer klara skolan?
Anyhow, PEACE OUT! :)
Först och främst, vill jag tacka den random människa som kommenterade om min drömmar och om att jag kommer nå dem. Det värmer att någon för mig helt okänd människa kan säga så. Så tack!
För det andra, så har jag blivit officiellt funktionär till Arvikafestivalen 2009. Det, om något, är underbart! Det är inte bara det faktum att jag ska till festivalen i sig och se, höra och upptäcka ny, skön musik som är fantastiskt utan det är hela upplevelsen. Och att veta att jag kommer ha något att göra, inte att bara driva omkring bland totalt okända människor på festivalliv. Även om jag inte riktigt vet vad jag ska göra förutom lite allt möjligt centrerat runt Apollo. Hälla upp kaffe, hämta mat åt chefen med kom-radio och inget toalett-och-camping-städande är i princip allt jag vet för tillfället. *le* Jag vill inte ha för stora förhoppningar, men fan alltså, jag längtar! Nu håller jag bara tummarna för jobb på Peace&Love också!
För det tredje, så funderar jag på en piercing till. Jag har elva stycken hittills. (Beroende på vem man frågar, jag vet! *le*) Men en till skulle inte sitta fel. En till i läppen så jag får snakebite. Jag får, men bara om jag betalar den här själv. Men då gäller när? Jag vill inte göra för sent in på sommaren, av uppenbara skäl, men den första i läppen gjordes 2 Juli förra året och läkte fint på ett par veckor. Så jag skulle kunna göra den strax innan SpringPride i E-tuna och allt är lugnt. Då har jag råd också, i och med att jag får 500:- i April men ändå inte vara utom pengar på Pride, för jag fyller år då. Hmm... Det tål att tänkas på. Fan liten söt rödtopp, du fick mig på dessa tankar igen! *le*
En liten belöning kanske, för att jag, trots all skit, kommer klara skolan?
Anyhow, PEACE OUT! :)
Aloha my dear darlings :)
Dagen? Ganska ordinär, slö dag utan mycket gjort. Nog om det. Nu, till mitt rum!
Jag har en idé om hur jag vill ha det. Hade en lång kik på IKEA igår och hittade lite smått och gott som jag vill ha, samt färger. Egentligen ville jag ha det svart och rött, men, det passade inte riktigt med de affischerna jag samlat på mig men aldrig sätt upp. Löjligt, I know, men such is life. Så det blir svart och blått! Golvet ska betsas svart, väggarna ska målas svarta och i taket, mitt moderskaps ide, ska vi hänga upp mörkt, blått tyg. Under det ska jag ha små lampor som blir som en stjärneffekt, till det nattdjur jag är. Underbart!
I rummet finns också ett fönster som blickar neråt tre våningar som jag älskade att sitta i när jag först hade det rummet. Där ska sängen stå. Den ska också höjas i höjd med fönstret så att man lättare kan sitta där och titta ut över våran lilla dal.
Strax innanför dörren ska en bokhylla stå ut från väggen, som en rumavdelare. Den ska kopplas ihop med ett skrivbord. (I svart) Som "stol" ska jag ha en av fåtöljerna som vi har i vardagsrummet nu, som jag älskar. Ska också ha en enkel garderob i ett hörn, en fullkropps-utan-ram-spegel, mina affischer (två från Harry Potter, en från Twilight som jag "stal" från skolmatsalen och förhoppningsvis en på Anakins och Obi-Wans strid i Revenge of the Sith) och min stora Pride-flagga där inne.
I'm so excited! Som ett barn på julafton och jag kan knappt bärga mig tills vi ska börja med det, och när det är klart! Jag längtar!
PEACE OUT my sweets!
(Ps, det finns officiella kopior av det där ljussvärdet att köpa, och jag är grymt sugen på en sådan. Och det är ju min födelsedag snart... ;)
Dagen? Ganska ordinär, slö dag utan mycket gjort. Nog om det. Nu, till mitt rum!
Jag har en idé om hur jag vill ha det. Hade en lång kik på IKEA igår och hittade lite smått och gott som jag vill ha, samt färger. Egentligen ville jag ha det svart och rött, men, det passade inte riktigt med de affischerna jag samlat på mig men aldrig sätt upp. Löjligt, I know, men such is life. Så det blir svart och blått! Golvet ska betsas svart, väggarna ska målas svarta och i taket, mitt moderskaps ide, ska vi hänga upp mörkt, blått tyg. Under det ska jag ha små lampor som blir som en stjärneffekt, till det nattdjur jag är. Underbart!
I rummet finns också ett fönster som blickar neråt tre våningar som jag älskade att sitta i när jag först hade det rummet. Där ska sängen stå. Den ska också höjas i höjd med fönstret så att man lättare kan sitta där och titta ut över våran lilla dal.
Strax innanför dörren ska en bokhylla stå ut från väggen, som en rumavdelare. Den ska kopplas ihop med ett skrivbord. (I svart) Som "stol" ska jag ha en av fåtöljerna som vi har i vardagsrummet nu, som jag älskar. Ska också ha en enkel garderob i ett hörn, en fullkropps-utan-ram-spegel, mina affischer (två från Harry Potter, en från Twilight som jag "stal" från skolmatsalen och förhoppningsvis en på Anakins och Obi-Wans strid i Revenge of the Sith) och min stora Pride-flagga där inne.
I'm so excited! Som ett barn på julafton och jag kan knappt bärga mig tills vi ska börja med det, och när det är klart! Jag längtar!
PEACE OUT my sweets!
(Ps, det finns officiella kopior av det där ljussvärdet att köpa, och jag är grymt sugen på en sådan. Och det är ju min födelsedag snart... ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
