Linar en Mith'Arwen

Aloha! Det har varit tyst här en stund, mestadels för att jag har haft en period där jag stängt alla känslomässiga tankar inne. Med mer eller mindre bra resultat, så att säga. Så till den grad att jag känner att jag måste skriva av mig för att inte bli galen. Kanske inte det mest djupa och innersta då jag alltid varit ganska hemlighetsfull med det allra värsta och den senaste tiden, speciellt den här sommaren, har definitivt inte hjälpt på den punkten. Tvånget att hålla käften har varit starkare än någonsin men om jag bara får ur mig det mundana, såsom vardagsfunderingar och dylikt, så får jag förmodligen orken tillbaka att hantera det andra...

I alla fall, så ser mina tankar ut i nuläget.

Som ett sista inlägg vill jag även påpeka att även om jag skriver bloggen som en slags dagbok där jag får känslan av att jag pratar med någon så finns det tydligen folk som läser och även de som kommenterar. Och till dem vill jag säga att jag ska svara, om än i det fruktansvärt sena laget. Not to worry.

Peace out!