First note, jag har fortfarande inte listat ut ett mirakelmedel för ångest. Annars hade jag tagit det för längesedan. Hade behövt det idag...
Dagen började bra. Riktigt bra! Hade mina nya, fräscha mjukisbyxor där det står ett av mina efternamn i guld på ena benet och hittade en grön tröja jag saknat ett tag som jag älskar. Till och med håret ville sig idag, för och vara lite smått ytlig. Promenerade till bussen som vanligt, fick hjälp med en matteuppgift jag fastnat på i helgen (fick matteryck och jobbade hela helgen) och kom igång med engelskauppgiften. So far, so good, right? Right.
Kände att idag orkade jag inte idrotten dock så jag gick till SYV på den lektionen, angående Fri Kvot. Fick reda på att endast 8-20 accepterades på fri kvot i hela Värmland varje dag. Fick ner mitt humör lite. Men, beror anledningen i grund och botten på en diagnos, som i mitt fall, ökar chanserna! Jippi! Fick ansökningspappret och en lapp där det står punkt för punkt hur det pappret ska fyllas i. Super för mig med Aspergers. Och ja, journalen och LSS-utredning kan skickas med tillsammans med BUP-utlåtande, SYV-utlåtande, lärarutlåtande och utlåtande från skolsköterskan. Vilket också ökar mina chanser då jag får mycket bakgrund och styrkande på att jag är kvalificerad för fri kvot. Ändå kommer tvivlen att det inte kommer gå. Men då har jag betygen att jobba på. Som det ser ut nu, så kommer jag klara gränsen för TIME med ett hårstrå, även med sjunkande psykiskt mående.
Sedan kom problemen...
Jag, som det AS-barn jag är, fastnade åter i en aktivitet jag helt enkelt inte kunde släppa: Matten. Så genom lunchen, Svenskan och språket så jobbade jag non-stop med dessa jävla utryck som ska förkortas hit och dit, med bokstaver och konstiga regler which makes no freaking sense! Så, jag jagar reda på min mattelärare, som tyvärr tidigare förolämpat mig totalt. Men alas... Och allt går åt helvete. Rejält. För han förstår helt enkelt inte! Han försöker inte ens! Så igen bryter jag ihop på grund av honom. Jag grät och jag grät och jag grät. Och när dammarna öppnas, forsar allt och inte bara lite ut. Så där sitter jag, i klassrummet som ett totalt vrak i närmaste 40-50 minuterna innan jag flyr i ren panik när vi slutar och jag kan ta bussen.
När jag kommer hem, kan jag inte ens ta till orda vad som är fel utan bara skriker att det var hans fel. Jag får då en tänd ciggarett i handen som lugnar mig lite innan jag får i mig mitt thé som jag blivit beroende av och kan lugna med ytterligare. Saker och ting kommer dock inte lägga sig helt förrän tidigast imorgon, troligen. Och eftersom vi bara har en lektion imorgon, i princip, så... Jag vette fan.
Nu dock, så är det enda jag kan tänka på är Callis sorgsna ansikte när jag ropade på henne för att hälsa, en timme efter att ha ignorerat hennes försök efter jag kommit hem...
Fan...
Dagen började bra. Riktigt bra! Hade mina nya, fräscha mjukisbyxor där det står ett av mina efternamn i guld på ena benet och hittade en grön tröja jag saknat ett tag som jag älskar. Till och med håret ville sig idag, för och vara lite smått ytlig. Promenerade till bussen som vanligt, fick hjälp med en matteuppgift jag fastnat på i helgen (fick matteryck och jobbade hela helgen) och kom igång med engelskauppgiften. So far, so good, right? Right.
Kände att idag orkade jag inte idrotten dock så jag gick till SYV på den lektionen, angående Fri Kvot. Fick reda på att endast 8-20 accepterades på fri kvot i hela Värmland varje dag. Fick ner mitt humör lite. Men, beror anledningen i grund och botten på en diagnos, som i mitt fall, ökar chanserna! Jippi! Fick ansökningspappret och en lapp där det står punkt för punkt hur det pappret ska fyllas i. Super för mig med Aspergers. Och ja, journalen och LSS-utredning kan skickas med tillsammans med BUP-utlåtande, SYV-utlåtande, lärarutlåtande och utlåtande från skolsköterskan. Vilket också ökar mina chanser då jag får mycket bakgrund och styrkande på att jag är kvalificerad för fri kvot. Ändå kommer tvivlen att det inte kommer gå. Men då har jag betygen att jobba på. Som det ser ut nu, så kommer jag klara gränsen för TIME med ett hårstrå, även med sjunkande psykiskt mående.
Sedan kom problemen...
Jag, som det AS-barn jag är, fastnade åter i en aktivitet jag helt enkelt inte kunde släppa: Matten. Så genom lunchen, Svenskan och språket så jobbade jag non-stop med dessa jävla utryck som ska förkortas hit och dit, med bokstaver och konstiga regler which makes no freaking sense! Så, jag jagar reda på min mattelärare, som tyvärr tidigare förolämpat mig totalt. Men alas... Och allt går åt helvete. Rejält. För han förstår helt enkelt inte! Han försöker inte ens! Så igen bryter jag ihop på grund av honom. Jag grät och jag grät och jag grät. Och när dammarna öppnas, forsar allt och inte bara lite ut. Så där sitter jag, i klassrummet som ett totalt vrak i närmaste 40-50 minuterna innan jag flyr i ren panik när vi slutar och jag kan ta bussen.
När jag kommer hem, kan jag inte ens ta till orda vad som är fel utan bara skriker att det var hans fel. Jag får då en tänd ciggarett i handen som lugnar mig lite innan jag får i mig mitt thé som jag blivit beroende av och kan lugna med ytterligare. Saker och ting kommer dock inte lägga sig helt förrän tidigast imorgon, troligen. Och eftersom vi bara har en lektion imorgon, i princip, så... Jag vette fan.
Nu dock, så är det enda jag kan tänka på är Callis sorgsna ansikte när jag ropade på henne för att hälsa, en timme efter att ha ignorerat hennes försök efter jag kommit hem...
Fan...
Inlägg
0 Comments to "High on diesel and gasolin"