Linar en Mith'Arwen

Aloha! Jag är en av de som tror att våra personliga erfarenheter formar - delvis - vilka vi är. Visserligen är den skaran ganska stor. Jag vill dock hitta vilka erfarenheter eller tankar som lett till en viss del. Ungefär som att leta efter genen som ger någon en specifik egenskap. I alla fall, jag har tänkt en del på det här igår. Kanske speciellt efter inlägget igår som speglar en ganska stark erfarenhet i mitt liv.

Några utav de saker som jag lärt mig under min uppväxt vet jag exakt när jag lärde mig. Som till exempel att pengar har ett värde och att de bör användas ansvarsfullt. Då var jag sex år gammal och ville ha något - kommer tyvärr inte ihåg vad - och som de flesta barn så berättade jag om min önskan för mina föräldrar. De sa att det fanns inte pengar till det. Men, tänkte och sa jag, det ligger ju flera femhundringar på bänken så då finns det ju till min leksak. Nej, sa de, för de pengarna var till räkningar. Ända sedan dess har jag vetat att man ska prioritera hur man använder dessa köpföremål.

Jag vet också vart jag ska härleda min nyfikenhet och instinkt att lyssna på alla konversationer som pågår runt mig. Det kommer från låg- och mellanstadiet. Då var jag väldigt utanför. Inte kanske mobbad specifikt, men utfrusen och ibland gjort till åtlöje. I den ensamheten - som egentligen passade mig ganska bra då jag aldrig tagit åt mig av vad någon sagt till mig och jag är ganska mycket av en ensamvarg - utvecklade jag en försvarsmekanik. Jag började nämligen tjuvlyssna. Och inte lite heller. Med mitt minne kunde jag rita upp mentala dokument av alla jag mötte samt pussla ihop små bitar av information för att bygga en helhet. Detta fungerade som utpressning. Någon sa något mot mig, jag sa något jag hade hört. Folk slutade till sist.

Det pågick såpass länge att det blev instinktivt. Numer är det omedvetet intresse och allt jag hör och ser håller jag mig strikt till mig själv. Det är bara för mig själv som jag fortsätter "samla" på information. Till exempel, jag kan kartlägga vilka personer som går på en buss vid specifika tider och var de går av för att bygga mig en uppfattning om vad de gör om dagarna. Ibland går det dock överstyr när jag märker att jag blir fruktansvärt nyfiken om någon är på "fel" plats än vad jag räknar med att de ska vara.

Nu var det väl inte tänkt att jag skulle skriva om mitt minne, men such is life. Pratade nämligen en hel del igår och idag om mitt minne och att göra logiska kopplingar av lite information. Den här delen av min uppväxt som jag nyss skrivit om spelar en stor roll i detta. Jag är en samlare på information. Det är inte "Haha, jag vet något som inte du vet" utan bara ren vetgirighet för mitt eget nöje. Vissa samlar på frimärken, andra flygvärdinneuniformer, men jag på information av alla de slag. Kanske därför jag är inkapabel till att ha ett favoritämne i skolan: jag vill helt enkelt veta så mycket jag kan om allt och bara den detaljen gör att allt blir intressant.

Hmm... Det här inlägget blev inte heller som tänkt. Jag började på rätt spår sedan sket det sig. Tredje gången gillt?

PEACE OUT!