Aloha! Den här veckan har varit mäkta intressant. Åtminstone för självreflektion då och nu. På det sociala, menar jag då, och kontakt med människor. Det är ju ingen direkt hemlighet att jag har Aspergers Syndrom, och det är väl en ganska general kunskap att det är en lättare form av autism. Och det är ännu vanligare att folk vet, i stora drag, vad autism handlar om. Främst sociala svårigheter. Har man då, som jag, inte haft möjligheter till social, och fysisk, kontakt med människor, blir "symtomen" värre.
I grova drag menar jag på att jag, innan gymnasiet, inte hade kontakt med människor min egen ålder - förutom en mycket liten, mycket exklusiv skara - och definitivt inte att jag rörde vid någon. Ni vet, så där tjejer kan krama på sina kompisar, t.ex. Nope, never, aldrig. Då ville jag hellre fly de enstaka gånger det hände. Trots att jag själv försökt vara en sådan där fnittrig, kramig, nästan kawaii-ig, fjortistjej, så... nej. Jag tyckte till och med bättre om att bita en väninna i ögonbrynet än att krama henne. Bokstavligen.
På senare tid har väl det ändrats. Eller, jag vill fortfarande inte krama folk. Det finns enstaka få som jag älskar att krama och skulle kunna göra det i timmar men majoriteten uppbringar bara fly-eller-fäktas-känslor. Jag har dock upptäckt att jag trivs relativt bra i en grupp, att umgås, att välja att göra saker andra vill istället för att gå undan själv. Jag hoppar inte längre till någon råkar stöta till mig. Jag tappar inte längre tankeförmågan varje gång någon sitter bredvid mig. Visserligen är jag fortfarande hypermedveten när någon annan fysiskt rör vid mig, även av misstag. Nästan som en infraröd kamera som visar alla delar av min kropp som stöter i någon annans.
Framsteg? Well, I'd like to think you can teach an old dog how to sit.
By the way, apropå ingenting, jag har nu blivit övertalad att starta min sexblogg. Något jag velat göra i några år. Med min egna lilla twist på saken. Dock kommer den bli anonym och fullständigt separerad från den här då jag vill ha möjligheten att vara brutalt ärlig. Det är nämligen så att till och med jag som är relativt öppen med det mesta vill kanske inte att alla ska veta allt. Åtminstone inte när de känner mig och vet att det är jag *ler*. Det återstår dock att komma fram till någon slags struktur på hela, vad den ska heta samt en design. Men det sistnämnda kan Akademibokhandeln hjälpa till med. De har nämligen en fotobok med mycket inspiration.
Peace out!
Taget 25 januari, 2008.
I grova drag menar jag på att jag, innan gymnasiet, inte hade kontakt med människor min egen ålder - förutom en mycket liten, mycket exklusiv skara - och definitivt inte att jag rörde vid någon. Ni vet, så där tjejer kan krama på sina kompisar, t.ex. Nope, never, aldrig. Då ville jag hellre fly de enstaka gånger det hände. Trots att jag själv försökt vara en sådan där fnittrig, kramig, nästan kawaii-ig, fjortistjej, så... nej. Jag tyckte till och med bättre om att bita en väninna i ögonbrynet än att krama henne. Bokstavligen.
På senare tid har väl det ändrats. Eller, jag vill fortfarande inte krama folk. Det finns enstaka få som jag älskar att krama och skulle kunna göra det i timmar men majoriteten uppbringar bara fly-eller-fäktas-känslor. Jag har dock upptäckt att jag trivs relativt bra i en grupp, att umgås, att välja att göra saker andra vill istället för att gå undan själv. Jag hoppar inte längre till någon råkar stöta till mig. Jag tappar inte längre tankeförmågan varje gång någon sitter bredvid mig. Visserligen är jag fortfarande hypermedveten när någon annan fysiskt rör vid mig, även av misstag. Nästan som en infraröd kamera som visar alla delar av min kropp som stöter i någon annans.
Framsteg? Well, I'd like to think you can teach an old dog how to sit.
By the way, apropå ingenting, jag har nu blivit övertalad att starta min sexblogg. Något jag velat göra i några år. Med min egna lilla twist på saken. Dock kommer den bli anonym och fullständigt separerad från den här då jag vill ha möjligheten att vara brutalt ärlig. Det är nämligen så att till och med jag som är relativt öppen med det mesta vill kanske inte att alla ska veta allt. Åtminstone inte när de känner mig och vet att det är jag *ler*. Det återstår dock att komma fram till någon slags struktur på hela, vad den ska heta samt en design. Men det sistnämnda kan Akademibokhandeln hjälpa till med. De har nämligen en fotobok med mycket inspiration.
Peace out!
Taget 25 januari, 2008.
Inlägg
0 Comments to "Now dance, fucker, dance"