The red flag waving never meant the same

Aloha! Jag har ett problem. För några veckor sedan var jag och en vän och lyssnade på några talare från RKU, SUF och FAS. Intressant värre, så vi skrev upp oss på RKUs lista för mer information. Strax därefter fick vi information om ett möte vi var välkomna på för detta. Vi gick dit och träffade några trevliga typer. Ja, en schyst grupp som framförallt var aktiva och mer tillmötesgående än andra organisationer jag träffat. Där var vi som sympatisörer bland medlemmarna och vi blev tillfrågade vad vi tyckte. Annars är jag van vid att man får slita som fan för att veteranerna ska lyssna.

Kort sagt, jag trivdes och tyckte alla kommande aktiviteter var definitivt något för mig.

Problemet ligger i det faktum att vi blev tillfrågade ifall vi ville bli medlemmar. Det borde inte vara ett problem, tycker man kanske. Jag har dock dragit det hela lite ur proportion. Jag har mina principer jag lever efter. Och då menar jag verkligen att jag håller starkt på dem för att jag trivs med dem. Till exempel att alla har en fri vilja, alla får tycka som de vill samt att jag ska vara neutral inför allt a.k.a inget är varken rätt eller fel. Linar en Mith'Arwen betyder Songs of a Grey Lady som essentiellt betyder att den här bloggen handlar om mina tankar från ett neutralt perspektiv.

Detta menar också att jag bestämt mig för att hålla mig politiskt obunden. Jag säger vad jag tycker, jag älskar att lyssna på vad andra tycker, men jag vill inte ha med politik att göra. Punkt. För mig så är politik något vidrigt, gräsligt, korrupt, övertygande som jag inte vill ha med att göra. Inte heller håller jag med RKU om allt de står för. Men! De står också för den där fria, demokratiska viljan som jag tycker så mycket om, om än lite korrupt sådan även där. Den fria viljan är något som jag vill kämpa för samt jag trivdes ju i den gruppen med människor. Medlemmarna sa också att träffar de har är väldigt utbildande och diskussionsrikt, vilket jag också uppskattar enormt.

På ett sätt känner jag mig smutsig om jag skulle bli medlem men på ett annat sätt så... tja, jag vet inte hur jag ska förklara, men det känns också bra. Frågan blir då: Ska jag bli medlem eller inte? Här är också ett exempel på hur jag kan argumentera alla sidor, då detta är bara en sjukt kort sammanfattning av allt som forsar genom min huvud för tillfället! Annat är hur detta är något jag och min vän kan göra tillsammans, hur min gammelmorfar gick runt och drömde/väntade på socialistisk revolution. Också positiva sidor, tills jag tänker på min egen integritet, vad jag lever och slåss för.

Hmm, svårt det här...


söndag, maj 16, 2010 kl. 20:32

0 Comments to "The red flag waving never meant the same"

Skicka en kommentar