Aloha! Idag har jag gjort något jag i vissa stunder aldrig trott att jag skulle klara igen. Visst, vissa kanske skulle tycka att det är löjligt att jag tänkt så. Men faktum är, som jag kanske nämnt förut, att musik har en enormt stor del i hur jag mår. En låt som påminner mig om något otroligt sorgligt kan ha monstruösa effekter i hur jag mår. Ändå sedan juni har det varit vissa låtar som fått mig att instinktivt skrika rakt ut att byt låt för i helvete. Några av dessa låtar har varit i princip allt material från Sissel Kyrkjebö.
Men idag, gott folk, har jag lyssnat på denna kvinnas röst. Och inte bara det, jag har lyssnat på låtar som redan betyder en hel del för mig. Till exempel Vårvindar friska och Sissels overture till Titanic.
Det fick mig att tänka en del på diverse traditioner, eller kanske till och med ritualer, i våra liv. Såsom begravningar och bröllop, för att nämna de mest känslosamma. En persons vars åsikter jag värdesätter trots våra små olikheter här och där sa här när det gäller bröllop: "Jag tycker att bröllop är något mellan två personer, sen gästerna är där för de gläds åt de här två personerna och vill fira dem. Då vill jag ha en melodi som är våran, inte någon som jag har tillsammans med någon annan." Log faktiskt när jag läste det, men, jag tänker lite annorlunda.
Trots att Sissels overture är väldigt sorglig så är det en låt - om man nu kan kalla den för det - som påminner mig starkt om min far. En person som jag önskar skulle kunna ha varit med på mitt bröllop. Eftersom han dock inte kan vara det fysiskt så känns det nästan rätt att ha med den biten av musik för att skapa en känsla för honom att han är där.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här förutom att det är en tanke jag behövt få ner på papper, so to speak. Är det så att man kan använda musik för att andligen göra en ej längre levande men fortfarande mycket älskad person närvarande vid några av våra speciella ritualer? Eller är de ritualerna till för de levande som ska firas eller den avlidne som vi ska säga adjö till? Det är frågor jag pusslat lite med idag av nyfikenhets skull och det är skönt att fått det nedskrivet nu faktiskt. Om inte annat bara för att berätta lite om min dag...
PEACE OUT!
Men idag, gott folk, har jag lyssnat på denna kvinnas röst. Och inte bara det, jag har lyssnat på låtar som redan betyder en hel del för mig. Till exempel Vårvindar friska och Sissels overture till Titanic.
Det fick mig att tänka en del på diverse traditioner, eller kanske till och med ritualer, i våra liv. Såsom begravningar och bröllop, för att nämna de mest känslosamma. En persons vars åsikter jag värdesätter trots våra små olikheter här och där sa här när det gäller bröllop: "Jag tycker att bröllop är något mellan två personer, sen gästerna är där för de gläds åt de här två personerna och vill fira dem. Då vill jag ha en melodi som är våran, inte någon som jag har tillsammans med någon annan." Log faktiskt när jag läste det, men, jag tänker lite annorlunda.
Trots att Sissels overture är väldigt sorglig så är det en låt - om man nu kan kalla den för det - som påminner mig starkt om min far. En person som jag önskar skulle kunna ha varit med på mitt bröllop. Eftersom han dock inte kan vara det fysiskt så känns det nästan rätt att ha med den biten av musik för att skapa en känsla för honom att han är där.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här förutom att det är en tanke jag behövt få ner på papper, so to speak. Är det så att man kan använda musik för att andligen göra en ej längre levande men fortfarande mycket älskad person närvarande vid några av våra speciella ritualer? Eller är de ritualerna till för de levande som ska firas eller den avlidne som vi ska säga adjö till? Det är frågor jag pusslat lite med idag av nyfikenhets skull och det är skönt att fått det nedskrivet nu faktiskt. Om inte annat bara för att berätta lite om min dag...
PEACE OUT!
Inlägg
1 Comment to "Religion falls behind the walls"