Aloha! Idag är det tänkt att jag ska plugga som ett litet blåas för de dagar jag missat. Det gäller fysiskt mekanik och optik, att räkna med substansmängd m.m. i kemi plus finslipa lite på mitt fördjupningsarbete för tentamen i engelska A. Om det nu blir av är en annan fråga. Min självkontroll på den punkten... leaves something to be desired.
Som det ser ut nu dock sitter jag i vardagsrummet med en liten Ozzy i knät, musik i hörlurarna och är allmänt rastlös i väntan på... tja, något i alla fall. Förmodligen att London ska gå online på facebook eftersom jag missade henne imorse. Är det inte konstigt att en dag kan kännas fruktansvärt tom och meningslös om man inte har pratat med en viss person just den dagen? Att man kan sitta och nästan skaka av abstinens men när man väl pratat med person kan man gå runt och le som ett mufflonfår resterande tiden av dygnet? Nästan som en drog...
Jag vet inte om den känslan förstärks av att hon är längre bort från mig än hon brukar och vi pratar inte i telefon varje dag som vanligt. Nu är det mest bara att vi kan chatta fastän vi pratade i telefon varje dag. Och satan och fanskap vad underbart det var att äntligen få höra människans röst igen. Dialekten ändrad eller inte. Gått runt väldigt länge och tänkt att jag saknar den rösten, saknar den rösten, saknar den rösten och när jag väl hört den så känns världens färger genast så mycket mer bländande än vanligt.
Visst, man har ju om fjärilar i magen, om leenden, önskningar, fnitter och allt annat som hör till men när man väl är där känner man sig rätt löjlig. Men kul är det och nu är det bara bara 33 dagar kvar tills hon är tillbaka i England. Och där... där väntar 2000 minuter samtalstid. *le*
PEACE OUT!
Som det ser ut nu dock sitter jag i vardagsrummet med en liten Ozzy i knät, musik i hörlurarna och är allmänt rastlös i väntan på... tja, något i alla fall. Förmodligen att London ska gå online på facebook eftersom jag missade henne imorse. Är det inte konstigt att en dag kan kännas fruktansvärt tom och meningslös om man inte har pratat med en viss person just den dagen? Att man kan sitta och nästan skaka av abstinens men när man väl pratat med person kan man gå runt och le som ett mufflonfår resterande tiden av dygnet? Nästan som en drog...
Jag vet inte om den känslan förstärks av att hon är längre bort från mig än hon brukar och vi pratar inte i telefon varje dag som vanligt. Nu är det mest bara att vi kan chatta fastän vi pratade i telefon varje dag. Och satan och fanskap vad underbart det var att äntligen få höra människans röst igen. Dialekten ändrad eller inte. Gått runt väldigt länge och tänkt att jag saknar den rösten, saknar den rösten, saknar den rösten och när jag väl hört den så känns världens färger genast så mycket mer bländande än vanligt.
Visst, man har ju om fjärilar i magen, om leenden, önskningar, fnitter och allt annat som hör till men när man väl är där känner man sig rätt löjlig. Men kul är det och nu är det bara bara 33 dagar kvar tills hon är tillbaka i England. Och där... där väntar 2000 minuter samtalstid. *le*
PEACE OUT!
Inlägg
0 Comments to "Hours seem to disappear"