Linar en Mith'Arwen

Aloha my little lovelings! Jen är på bra humör idag! Haft en pissig vecka där jag trott gång på gång att jag var rakt påväg ner i mörkret igen, men, nu känns det som i somras, när jag plötsligt mådde bra. Ett mående som höll i sig tills början på December. Lovely, huh? Jag börjar nästan tro, att det är inte anti-depressiva jag behöver (som det ibland känns som), men solterapi under vinterhalvåret för att hålla depressionen och ångesten i schack. Jag var i mycket sol idag och ser man på, jag mår bättre! Det är nog inte allt, men solterapi skulle nog hjälpa en hel del.

So, vad har den här underbara flickan gjort idag då? Efter att ha varit vaken 36 timmar igår, which was sustained by Monster Ripper Energy Juice, så sov jag lite och gick upp idag för åka in till Karlstad och dela ut flygblad om IDAHO (= International Day Against Homophobia) som är idag. Skulle ha varit till Karlstad Universitet och pluggat med min kontaktperson egentligen, men när jag hörde om IDAHO kände jag att jag behövde det.

Den enda bussen som skulle gå i tid var framme en timme för tidigt. Typiskt. Men jag gick till H&M och spenderade mina presentkort från min 16-årsdag där. Hittade en klänning jag förälskade mig i, en grön tröja ur den ekologiska serien (fast jag redan har en annan grön tröja därifrån), Peace-tröjan jag velat ha sedan jul, och, wait for it, en hatt! Jag vet inte vem som är mest förvånad. Jag, Jen, eller Jennifer. Gick en stund till Åhléns och hittade ett par röda solbrillor där som hjärtat bankade hårt åt vid första åsyn.

Eftersom det här inte är, och aldrig lär bli, en modeblogg så sätter jag punkt där. Efter utdelandet av flygblad gick jag till Hemköp, och tro det eller ej, där fanns den gröna varianten av Monster Ripper, energidrycken jag blivit nästan beroende av de senaste veckorna, köpte två (Jag köpte tre gula igår) och en jolt. Jag erbjöd mig också att betala panten åt en liten kille som skrapat ihop till en burk fanta men glömt bort att det var pant, men kassörskan sa att det behövdes inte. Mötte ett gammalt par utanför som sa ett par ord om min överfulla väska (Den gick knappt att stänga) innan vi sa hejdå med ett glatt "Ha en bra dag".

Min utflykt till den lite större staden slutade med att jag satt på torget och senare busstationen läsandes Harry Potter and the Half-Blood Prince för sjunde gången iklädd min stora Pride-flagga samt solglasögonen. Nu, här hemma, lyssnar jag musik ostört på hög volym och är så jävla lycklig! Jag ska ta vara på den här känslan!

PEACE OUT!