Linar en Mith'Arwen

Med mellankopplade högtalare till hörlurarna och denna fantastiska låt av The Killers så vill jag bara gråta. Ärligen. Det finns inget som är så underbart som när man träffar den där fantastiska låten som känns som den är gjord bara för dig. Bara för att du ska tro, att du ska hoppas, att du ska veta, att en dag, är du lycklig. Och om jag tror på det.

Allt kan krasha, för alla, det är meningen, för om vi är på topp kan vi inte kämpa oss uppåt. På så vis är det en bittersöt känsla att må dåligt, att tro att man nått botten i ett bottenlöst hål, man kan alltid, alltid, alltid jobba, kämpa och slåss för vad man vill ha. För till sist, är det ditt och då vet man, att man är värd vad man har. Att det är ens egen förtjänst. Finns det något vackrare än detta? Finns det något som gör en så stolt? Finns det något i denna verklighet som kan göra en den där bråkdelen lyckligare?

När jag lyssnar, så vet jag, att min tid är på väg. Någon gång kommer jag sitta där, på någon avlägsen plats i världen eller ett litet kafé i en miljonstad, och jag kommer att le. Jag kommer le tills jag får kramp, för jag lär komma ihåg alla de stunder jag tvivlat, alla de gånger jag velat ge upp, alla de gånger jag velat gå till hörn och gråta tills mina tårar tar slut. Men jag kommer att se på mitt liv och veta att jag har allt jag någonsin velat ha, och mer.

Min tid är på väg, och det vet jag, för det finns musik så underbar att man kan inte göra annat än att tro.