Linar en Mith'Arwen

Aloha på morgonkvisten! Dag nummer två med vårväder idag. Vågar man hoppas? Kanske inte, men undermedvetet - eller medvetet undermedvetet = medveten beroende på hur man ser det - gör jag det i alla fall. Om inte, så har man grymt fel när snön nästa gång bestämmer sig för att vräka ner i decimeter mängder. Ajajaj.

Jag försov mig en liten stund idag. Jag vaknade 07:06. Vilket är tiden jag brukar ha varit halvvaken i sisådär minst en kvart. Vilket nu gjorde mig väldigt oroad, som gick över i ångest. Jag brukar nämligen vakna, oftast, 06:00-06:30, ligga halvsovande tills 07:00-07:05 då jag tar min morgonrök, bläddrar lite på datorn innan jag senast 07:15 går på toaletten och sedan klär på mig och dittan dattan. Jag är klar 07:25 då jag samlar på mig allt jag ska ha med mig inför skolan såsom böcker bland annat. Då är jag klar 07:33. Fram till 07:40 har jag "fri tid", oftast vid datorn. Det sista är att sätta på mig skor och jacka innan jag lämnar huset exakt 07:44.

Detta är mina morgonrutiner. Alla morgnar ser ut så här, förutom måndagar då allt förflyttas en timme framåt. När detta inte stämmer, eller om jag måste stressa, får jag ångest och det blir svårt. En hel dag kan bli förstörd om den börjar så. Därför valde jag idag att inte följa mönstret överhuvudtaget, då det funkar mot ångesten när rutinen bryts. Alltså att bryta rutinen till 100%. Jag valde därmed att ta "ledigt" första halvan av dagen och ta bussen till skolan i tid till slöjden, för att bespara mig själv en massa sorg och oro.

Självfallet var det inte meningen att inlägget skulle hamna till fullo på detta ämne. Det skulle ha börjat så, och sedan skulle jag vackert dansa in på mina drömmar och mål med livet som jag då funderat ett tag på. Men such is life. Nu får jag extratid att fundera innan jag förhoppningsvis slänger in ett inlägg eller flera senare.

Angående piercingen dock... Jag är grymt sugen men ska prata med faderskapet innan jag gör den den här gången, och se vad han säger. Sedan beställer jag nog en tid där jag gjorde den senaste. Japp, det blir nog så! *le*

PEACE OUT!

Är inte jag duktig? Är inte det här mitt femte inlägg på två dagar? *duktig*

Först och främst, vill jag tacka den random människa som kommenterade om min drömmar och om att jag kommer nå dem. Det värmer att någon för mig helt okänd människa kan säga så. Så tack!

För det andra, så har jag blivit officiellt funktionär till Arvikafestivalen 2009. Det, om något, är underbart! Det är inte bara det faktum att jag ska till festivalen i sig och se, höra och upptäcka ny, skön musik som är fantastiskt utan det är hela upplevelsen. Och att veta att jag kommer ha något att göra, inte att bara driva omkring bland totalt okända människor på festivalliv. Även om jag inte riktigt vet vad jag ska göra förutom lite allt möjligt centrerat runt Apollo. Hälla upp kaffe, hämta mat åt chefen med kom-radio och inget toalett-och-camping-städande är i princip allt jag vet för tillfället. *le* Jag vill inte ha för stora förhoppningar, men fan alltså, jag längtar! Nu håller jag bara tummarna för jobb på Peace&Love också!

För det tredje, så funderar jag på en piercing till. Jag har elva stycken hittills. (Beroende på vem man frågar, jag vet! *le*) Men en till skulle inte sitta fel. En till i läppen så jag får snakebite. Jag får, men bara om jag betalar den här själv. Men då gäller när? Jag vill inte göra för sent in på sommaren, av uppenbara skäl, men den första i läppen gjordes 2 Juli förra året och läkte fint på ett par veckor. Så jag skulle kunna göra den strax innan SpringPride i E-tuna och allt är lugnt. Då har jag råd också, i och med att jag får 500:- i April men ändå inte vara utom pengar på Pride, för jag fyller år då. Hmm... Det tål att tänkas på. Fan liten söt rödtopp, du fick mig på dessa tankar igen! *le*

En liten belöning kanske, för att jag, trots all skit, kommer klara skolan?

Anyhow, PEACE OUT! :)

Aloha my dear darlings :)

Dagen? Ganska ordinär, slö dag utan mycket gjort. Nog om det. Nu, till mitt rum!

Jag har en idé om hur jag vill ha det. Hade en lång kik på IKEA igår och hittade lite smått och gott som jag vill ha, samt färger. Egentligen ville jag ha det svart och rött, men, det passade inte riktigt med de affischerna jag samlat på mig men aldrig sätt upp. Löjligt, I know, men such is life. Så det blir svart och blått! Golvet ska betsas svart, väggarna ska målas svarta och i taket, mitt moderskaps ide, ska vi hänga upp mörkt, blått tyg. Under det ska jag ha små lampor som blir som en stjärneffekt, till det nattdjur jag är. Underbart!

I rummet finns också ett fönster som blickar neråt tre våningar som jag älskade att sitta i när jag först hade det rummet. Där ska sängen stå. Den ska också höjas i höjd med fönstret så att man lättare kan sitta där och titta ut över våran lilla dal.

Strax innanför dörren ska en bokhylla stå ut från väggen, som en rumavdelare. Den ska kopplas ihop med ett skrivbord. (I svart) Som "stol" ska jag ha en av fåtöljerna som vi har i vardagsrummet nu, som jag älskar. Ska också ha en enkel garderob i ett hörn, en fullkropps-utan-ram-spegel, mina affischer (två från Harry Potter, en från Twilight som jag "stal" från skolmatsalen och förhoppningsvis en på Anakins och Obi-Wans strid i Revenge of the Sith) och min stora Pride-flagga där inne.

I'm so excited! Som ett barn på julafton och jag kan knappt bärga mig tills vi ska börja med det, och när det är klart! Jag längtar!

PEACE OUT my sweets!


(Ps, det finns officiella kopior av det där ljussvärdet att köpa, och jag är grymt sugen på en sådan. Och det är ju min födelsedag snart... ;)

År 2003 bytte jag och mitt moderskap rum, så jag skulle få det mest iordningsgjorda rummet av sovrummen i detta renoveringsobjekt. Nu, sex år senare byter vi tillbaka så jag får det rummet som prioriteras i första hand. Ironiskt, huh?

Men jag ska få mitt rum precis så som jag vill ha det! Har fått ett löfte, på dyrt och heligt, att det ska bli klart innan gymnasiet! Så hur jag vill jag ha det? Tips anyone? :)

Massive PEACE OUT!

Aloha! Nej, det blev inte skolan idag. Min logik för detta är som följer: Datan är inställd i två veckor för 8:orna använder alla till deras praktik, språkvalet gör vi lite allt möjligt på (Jag jobbar med matten där, som jag användå jobbat med i ren besatthet), Fysiken och Matten är inställda för någon har fått för sig att hela skolan ska gå på Jättestens ishockey-match mot Rättvik i en -5C* sal. Då återstår en lektion på morgonen, en massa håltimmar, sitta-av-tid och hockey-när-inte-Färjestad-spelar. Jag orkar inte detta efter igår.

Sedan så finns faktumet att jag försovit mig för jag kommit in i en insomniaperiod igen verkar det som, för jag var så fast i matten att jag inte blev trött. Jag märkte inte ens vad klockan var förrän jag kom till ett tal jag inte orkade lista ut. Då var klockan 02:06.

Jag har funderat på att starta en till blogg. Som handlar helt om skolan. Men om denna ska startas nu eller när/om jag börjar på TIME vet jag inte. Grejen är att om jag börjar nu, kommer jag tappa lusten över sommaren och den kommer att glömmas bort. Det skulle dock vara kul att ha uppgifter och lektioner dokumenterade från de sista två månaderna och tolv dagarna i 9:an. Eller inte. Beror på hur man ser det. Det märks...

On a last note, att skriva inlägget igår hjälpte lite faktiskt.

PEACE OUT!

First note, jag har fortfarande inte listat ut ett mirakelmedel för ångest. Annars hade jag tagit det för längesedan. Hade behövt det idag...

Dagen började bra. Riktigt bra! Hade mina nya, fräscha mjukisbyxor där det står ett av mina efternamn i guld på ena benet och hittade en grön tröja jag saknat ett tag som jag älskar. Till och med håret ville sig idag, för och vara lite smått ytlig. Promenerade till bussen som vanligt, fick hjälp med en matteuppgift jag fastnat på i helgen (fick matteryck och jobbade hela helgen) och kom igång med engelskauppgiften. So far, so good, right? Right.

Kände att idag orkade jag inte idrotten dock så jag gick till SYV på den lektionen, angående Fri Kvot. Fick reda på att endast 8-20 accepterades på fri kvot i hela Värmland varje dag. Fick ner mitt humör lite. Men, beror anledningen i grund och botten på en diagnos, som i mitt fall, ökar chanserna! Jippi! Fick ansökningspappret och en lapp där det står punkt för punkt hur det pappret ska fyllas i. Super för mig med Aspergers. Och ja, journalen och LSS-utredning kan skickas med tillsammans med BUP-utlåtande, SYV-utlåtande, lärarutlåtande och utlåtande från skolsköterskan. Vilket också ökar mina chanser då jag får mycket bakgrund och styrkande på att jag är kvalificerad för fri kvot. Ändå kommer tvivlen att det inte kommer gå. Men då har jag betygen att jobba på. Som det ser ut nu, så kommer jag klara gränsen för TIME med ett hårstrå, även med sjunkande psykiskt mående.

Sedan kom problemen...

Jag, som det AS-barn jag är, fastnade åter i en aktivitet jag helt enkelt inte kunde släppa: Matten. Så genom lunchen, Svenskan och språket så jobbade jag non-stop med dessa jävla utryck som ska förkortas hit och dit, med bokstaver och konstiga regler which makes no freaking sense! Så, jag jagar reda på min mattelärare, som tyvärr tidigare förolämpat mig totalt. Men alas... Och allt går åt helvete. Rejält. För han förstår helt enkelt inte! Han försöker inte ens! Så igen bryter jag ihop på grund av honom. Jag grät och jag grät och jag grät. Och när dammarna öppnas, forsar allt och inte bara lite ut. Så där sitter jag, i klassrummet som ett totalt vrak i närmaste 40-50 minuterna innan jag flyr i ren panik när vi slutar och jag kan ta bussen.

När jag kommer hem, kan jag inte ens ta till orda vad som är fel utan bara skriker att det var hans fel. Jag får då en tänd ciggarett i handen som lugnar mig lite innan jag får i mig mitt thé som jag blivit beroende av och kan lugna med ytterligare. Saker och ting kommer dock inte lägga sig helt förrän tidigast imorgon, troligen. Och eftersom vi bara har en lektion imorgon, i princip, så... Jag vette fan.

Nu dock, så är det enda jag kan tänka på är Callis sorgsna ansikte när jag ropade på henne för att hälsa, en timme efter att ha ignorerat hennes försök efter jag kommit hem...

Fan...

Hur botar man ångest?

Aloha! Jämt bara ett snabbt litet inlägg nu då jag lekt med Photoshop en stund. Med andra ord, jag har suttit oförstående i ett X antal timmar på ett program jag inte har den blekaste kunskap om. Men, här är ett litet försök i alla fall. Vad tycks? :)


Kram!

Aloha! Jag var jämt tvungen att säga en snabbtanke jag fick, så jag inte glömmer bort den. Det är en riktigt filosofisk en! Jag såg en presentation som sade: "--Jag är riktigt blyg när jag träffar nytt folk. Det tar ett tag innan jag blir mig själv.--" Men, då tänker jag så här. Om hon blir blyg när hon träffar nytt folk, så är ju det en del av henne. Då blir hon ju inte sig själv efter tag, utan hon är det redan för blygheten är ju en del av henne. Så, in conclusion, kan man ju inte säga så...

För övrigt, har jag varit riktigt upptagen med att inte göra någonting. Det är riktigt uttröttande faktiskt. Så mycket så, att jag inte haft energi till att blogga *le*. Det har varit nationella prov, andra prov, skolan över lag, jobba mig upp på två ben igen, sömnproblem, Aspergersfunderande, LSS och allmänt oroande. Men, det kan kanske klara upp sig nu.

Jag har också bestämt mig för att inte bara ska jag på SpringPride, Karlstad och Stockholm Pride och Arvikafestivalen. Jag vill på Peace&Love i Borlänge också och leva livet i sommar samt spränga en trumhinna eller så. Så jag söker funkjobb på Peace&Love också, även om detta, också, kan vara löst tack vare en liten sjukling. Även om hon själv inte vet om det än. (Tack!)

On a last note, så jag måste jag tillägga att även om nyheten är smått gammal, så har det nu blivit lagligt för mig att gifta mig. Även om detta är väldigt långt i framtiden! *le*

PEACE OUT!

Det känns bra nu. Jag fick pappren jag ska skriva på och skicka in till LSS-handläggaren idag istället för imorgon. Vilket är skönt, för det verkar som om handläggaren är någon som faktiskt tar en på allvar. För omväxlings skull. Så nu ska de bara skrivas på och som sagt, skickas in tillsammans med kopior på läkarutlåtande och journalen. Efter det, blir det ett möte där vilka hjälpmedel jag behöver ska utvärderas vidare. Och då ska jag lägga till en Shake-Awake-alarmklocka...

Har även kommit fram till att ett mejl behöver skickas till mina klassföreståndare för att vidare förklara saker om mig och hur jag ska fortsätta klara skolan, då jag känner varningstecken för att det inte ska gå. Som sagt, det enda som betyder något nu är TIME, och jag ska in om det så är det sista jag gör. Och då behövs en strikt plan för mig att jobba utifrån för att nå de betyg jag behöver. Samt för fri kvot.

Jag har ett underbart liv, eller hur? I snart i tre-fyra år nu, more or less, har mitt liv bestått av möten hit och dit, förklaringar, planer och what-not. Och hittills, är det inte otroligt, har ingen jag blivit lovad hjälp från följt upp sina löften. Så det här är den sista jag chansen jag ger dem, sedan tror jag fanimej att jag gör vad jag gör bäst. Nämnligen sluta mig själv inne och andra ute, och ta itu med skiten av ren jävla viljekraft tills problemen är lösta eller åtminstone sopade under mattan tills jag bryter ihop av pressen en andra, tredje, fjärde eller femte gång.

Power to the peoples' minds!

Dagarna har fortsatt i samma deprimerande anda. Men nu har jag tröttna på ha tröttnat och ska ta tag i allt igen. Vi har tagit kontakt med BUP igen, mejlat till min nya handläggare på soc angående en kontaktperson samt till en ny handläggare för LSS, som förhoppningsvis ska göra att jag kommer in på Odlargränd eller något annat liknande boende. För att komma ur vanan. Det känns som om jag behöver ändra något drastiskt i mitt liv för chock-startas till liv. Igen. Så jag är på gång, igen. Kanske inte går på själva vägen, men jag följer den i alla fall i diket.

I'm back on track, för att citera liten söt rödtopp.

Och hell yeah, det är awesome! Nu är planen på gång igen, med allt teoretiskt arbete jag ska göra med mig själv innan det riktigt stora testet kommer om sex månader. Det är som om jag pluggar för ett riktigt stort prov som om jag klarar det, kommer förändra mitt liv. Kanske kan kalla idag för det första - nya - steget i början på mitt nya liv.

Men jag längtar till sommaren, med värme och sol, med bad, och med varma nätter då man spontant kan ringa liten söt rödtopp runt tre på morgonen och höra om en liten promenad. För att inte tala om de faktiskta grejerna som jag har planerat! Arvika, Spring Pride, Karlstad Pride, Stockholm Pride, ett bröllop och kanske ett Harry Potter-konvent...

But, first things first, jag har hela fem dagar för mig kommande nästa vecka. Och det är underbart! Haha, jag kan inte ens hålla inlägget sammanhängande nu, så, innan allt clashar totalt, ska jag lägga ner.

PEACE OUT my little lovelings! *peace-sign*

Börjar det inte bli en vana att jag ligger på mitt golv, i mörkret, med musik strömmandes rakt in i öronen på en volym som säkerligen skulle kunna spränga en trumhinna eller två, när lusten att skriva sätter in? Det börjar kännas så... I alla fall, mitt val av musik idag är Howard Shore - Requiem for a dream. Det passar, att lyssna på en "dödsmässa för en dröm" efter de dagarna jag haft.

Om man räknar bort fruktansvärda, gråtvärdiga kramper genom hela magen, feber och huvudvärk så återstår fortfarande en hel del. Jag har verkligen inte mått bra. Nästan som om jag fallit tillbaka i ett svart, bottenlöst hål, djupare än vad jag någonsin varit förut. Inte för att jag kommer ihåg alla de stunder då depressionen varit som värst över åren, men allt har verkligen känts meningslöst. På det där "Nej, nu ger jag verkligen upp"-sättet som i regel är fördomen för depression. Minsta lilla har gjort att jag brustit ut i tysta tårar. Jag läste även om en dödsfic jag inte läst på kanske två år. Värst var när jag hörde den låten, när jag verkligen inte var beredd på att höra den. Mentalt kunde jag se den skyddande muren jag skapat knaka, skaka, och rivas sakta, men mycket säkert.

Men, det är dock meningslöst att fortsätta tänka på det. Jag vill inte det. Jag vill verkligen bli bättre så jag begravar dessa tankar i det där svarta, bottenlösa hålet med stark övertygelse att jag aldrig kommer nå så djupt att jag hittar dem. Japp, så gör vi.

On another note, jag har kommit fram till att inte bara behöver jag en ny, större och bättre väska för mitt behov att bära allt med mig, jag vill också ha grejer att fylla den med. Till exempel ett halv-stort anteckningsblock så att jag faktiskt kan tvinga mig själv att börja fysiskt sett kategorisera "my mind", occlumency-style. Jag börjar bli mer och mer som Severus Snape, på många fler än en aspekt, men jag gillar det. Mannen har stil. Jag har också tänkt att kanske är det värt det att börja meditera, eller ta kontakt med BUP igen, och hoppas på en annan kurator så jag kan börja öppna upp. Fourth time's the charm, perhaps?

Helt självklart har jag en del självkontroll kvar att träna in, men jag har sex månader på mig...

Nu ligger jag här, i mörkret som kramar mig. Ännu en dag förbi, en Alla Hjärtans Dag. Inte för att jag direkt "hatar" dagen, den är bara milt störande... Hittills, det bästa minnet jag hade, var en dag då jag och en kompis beslöt oss för att bojkotta skiten. Vi köpte oss ett par djupfrysta tårtor på ICA, snodde ett par gafflar i skolans matsal, satt och åt delar utav tårtorna i ett litet lusthus bakom Åsfjärdens Utbildningscenter. Efter det vandrade vi upp till Bad- och sporthallen, badade, åt lite till, badade, och sedan åt vi det sista utav tårtorna, som nu var tinade, i bastun innan vi tog bussen hem. Kort sagt, en riktig sympati-fest.

Idag dock, fick jag lite kul då när i bil förut skulle till Grums och handlade. Det blev lite missförstående och vi vart lite mer i bilen än planerat. Till slut var vi en stor hund, en förare, jag, och fem till. Jag och hunden delade på bakageutrymmet. Utöver det, har jag tillbringat denna kalla sen-vinterdag till att rensa min musik så att listan var så städad som jag vill ha den. Det tog mig ungefär nio till tio timmar.

Min fantasi har återigen sprungit iväg med mig också. Jag är en drömmare ända in i märjen och fantiserar konstant om allt och inget som kanske eller kanske inte faller mig i smaken. Men, förvånande nog fanns nu en liten råtta med i denna framtidsdröm, som tar plats om kanske tio år. Och det slog mig, att det skulle vara riktigt kul om ni höll ihop så länge faktiskt! Ni två, jag, och antingen en flicka eller pojke för mig där vart-jag-än-nu-bodde-i-världen. Riktigt kul faktiskt! Säg det till honom! Man kanske kan se det som ett "Okej, jag accepterar att du kommer och inkräktar och stjäl min systers lilla oskyldighet. Välkommen till familjen! ;) "-type of thing. *le*

Jahopp, det var väl allt för tillfället skulle jag tro. Grattis på Alla Hjärtansdag, little lovelies! 'Til we met again... *blows a raspberry*

De senaste dagarna har jag ytterst spenderat till att läsa om den mäktiga versionen av Harry Potter-böckerna sett från en annan sida. Ett alternativt universum som följer canon från den mest uppenbara handlingen till den mest dolda detaljen skriven av FirePhoenx8. Denna saga kallad The Black Heir med sin fortsättning Vindico Atrum. Då historien byggs mycket på The Arthurian Legend, med betoning på Lady Morgana och hennes son, Mordred såsom legenden speglades i boken/miniserien The Mists of Avalon, kände jag att nu var det hög tid att se klart serien. Vilket jag nu också gjort. (Och här måste jag lägga in en liten bit om låten i serien, The Mystic's Dream av Loreena McKennitt. Underbart... magisk!)

Eftersom jag inte tror på någon Gud, Gudinna eller annan slags sentient varelse som högre makt (beror på ens definition av "sentient" dock) så försöker jag, och har försökt ett tag, vänja mig av att säga "oherregud" eller "för Guds skull" samt liknande. Ett tag använde jag Lord Voldemort som utbytesord. Nu istället, använder jag Morgana. Och jag har gjort det en ganska lång tid nu. För det är något som drar mig emot henne, denna ibland kallade mörka häxa, eller "The Dark Sorceress". Så när vi i litteraturhistorian fick reda på att legenden är baserad på en skönlitterär bok, så vart jag djupt besviken. Som om något inom mig brast. Men nu, ja, nu ändrades det...

Efter att ha googlat lite efter att ha läst klart The Black Heir/Vindico Atrum och sett klart The Mists of Avalon, så fick jag reda på detta: Legenden är inte en myt för det skrevs en bok, utan det skrevs en bok för att myten existerade redan. Och det... det väcker den där lilla gnistan inom mig igen att hon, och Avalon har funnits. Att de inte bara existerat, utan fortfarande gömmer sig där ute, i dimmorna.

Det känns på sätt och vis tryggande då, att ge Detet jag tror på ett namn, namnet på någon jag mystifieras utav, och veta att det finns en stor chans att hon levt därute i Storbritannien för 1500 år sedan. På så vis, längtar jag än mer till den dag jag får se Stone Henge, att kanske få känna en koppling med detta jag funderar på ständigt och önskar att lära mig mer om...

Here we go again... Kommer ni ihåg mitt förra inlägg? Are we human, or are we dancer? Just nu, just precis nu, känner jag mig i samma bittersöta, lugna och ljuva lycka som inte går att förklaras med ord. På sätt och vis lite skrämmande, men efter dessa år jag haft av svarta tankar är det väl välkommet att må detta vis, där glädjen ej kan förklaras. Så varför ens försöka?

Jag önskar alla er som läser samma lycka. Nu... nu ska jag bara andas och försjunka mig i vad jag känner.