Aloha! Vad ska man skriva? Det är frågan. Spenderat den senaste halvtimmen till att förklara för moderskapet hur man läser en blogg och för en amerikansk vän hur man gör en smörgåstårta. Men det senare endast i utbyte mot ett recept på "american pancakes". *le* Retade FRA lite igår också. Man blir ju så illa tvungen när man har vänner utanför Sverige och vet att det är någon som trackar vad man skriver!
Drömde en sjuk dröm inatt också. Det var jag, några från klassen och en syster till en i klassen. Vi var i ett fantasy tv-spel. Spelet gick ut på att spela nio banor, samla en ring (Ja, fingerringar) från varje, som sedan skulle förstöras av systern i en vulkan på sista banan. Spelet var i en serie av tre spel, varav i det första skulle ringarnas förstörelse resultera i sabotage mot Hitler. I det andra spelet skulle de ge oss åtkomst till Hitlers bunker (som i spelet var vardagsrummet i min gammelmormors gamla hus) där vi skulle ha ihjäl honom. Vilket vi gjorde genom att med stenar (som såg ut som The Death Stars I & II från Star Wars) bränna honom såsom lilla Harry Potter gör mot Voldemort i första filmen. Han smälte till en metall som vi knycklade ihop och sedan också skulle föras till vulkanen där han skulle förintas för alltid.
Det tredje spelet visade tydligen tecken på att vara ett sådant där spel som bara släpps för att de tidigare dragit in pengar. Det hade inte med Hitler och göra den här gången, men vi skulle ändå samla ringar men det var fler ringar i varje bana. Spelet hade också sämre grafik, mer fantasy och hade ingen mening. Det såg också ut som en blanding av Diablo II och Zelda till Nintendo 64...
Alltså, vem drömmer sådant här?!
En annan gång innehöll en dröm bland annat att jag, och en random grupp med människor, bland annat min förra drilltränare, som åkte buss genom Sverige. Vi åkte mitt i natten i en snöstorm på en liten, liten skogsväg när vi plötsligt möter en MC-karavan. Vi får den briljanta idén att lussa för dem. Så vi går ut ur bussen och vissa har magiskt med sig lucia-kronor. Men vi sjunger inga luciasånger utan vi rabblar reklamcitat på olika språk, till exempel japanska. Sedan säger körledaren till en kyrkokör i våran grupp att vi måste åka vidare för de ska sjunga på en julotta så vi packar ihop och åker igen.
Jag menar, hur pysslar man ihop det här i sömnen? Vad är det för sjuk humor min hjärna har egentligen? Och det värsta är att nu kommer jag ju ihåg skiten längre än ett par minuter också!Men, man får se det positiva: Det leder ju till en hel del hysteriska skratt, om än på ens egen bekostnad. *le*
PEACE OUT!
Drömde en sjuk dröm inatt också. Det var jag, några från klassen och en syster till en i klassen. Vi var i ett fantasy tv-spel. Spelet gick ut på att spela nio banor, samla en ring (Ja, fingerringar) från varje, som sedan skulle förstöras av systern i en vulkan på sista banan. Spelet var i en serie av tre spel, varav i det första skulle ringarnas förstörelse resultera i sabotage mot Hitler. I det andra spelet skulle de ge oss åtkomst till Hitlers bunker (som i spelet var vardagsrummet i min gammelmormors gamla hus) där vi skulle ha ihjäl honom. Vilket vi gjorde genom att med stenar (som såg ut som The Death Stars I & II från Star Wars) bränna honom såsom lilla Harry Potter gör mot Voldemort i första filmen. Han smälte till en metall som vi knycklade ihop och sedan också skulle föras till vulkanen där han skulle förintas för alltid.
Det tredje spelet visade tydligen tecken på att vara ett sådant där spel som bara släpps för att de tidigare dragit in pengar. Det hade inte med Hitler och göra den här gången, men vi skulle ändå samla ringar men det var fler ringar i varje bana. Spelet hade också sämre grafik, mer fantasy och hade ingen mening. Det såg också ut som en blanding av Diablo II och Zelda till Nintendo 64...
Alltså, vem drömmer sådant här?!
En annan gång innehöll en dröm bland annat att jag, och en random grupp med människor, bland annat min förra drilltränare, som åkte buss genom Sverige. Vi åkte mitt i natten i en snöstorm på en liten, liten skogsväg när vi plötsligt möter en MC-karavan. Vi får den briljanta idén att lussa för dem. Så vi går ut ur bussen och vissa har magiskt med sig lucia-kronor. Men vi sjunger inga luciasånger utan vi rabblar reklamcitat på olika språk, till exempel japanska. Sedan säger körledaren till en kyrkokör i våran grupp att vi måste åka vidare för de ska sjunga på en julotta så vi packar ihop och åker igen.
Jag menar, hur pysslar man ihop det här i sömnen? Vad är det för sjuk humor min hjärna har egentligen? Och det värsta är att nu kommer jag ju ihåg skiten längre än ett par minuter också!Men, man får se det positiva: Det leder ju till en hel del hysteriska skratt, om än på ens egen bekostnad. *le*
PEACE OUT!
Timbuktu - The botten is nådd
Inlägg
0 Comments to "The botten is nådd"