Aloha! Framför datorn igen, som en riktigt nörd då en halvdrucken Jolt står bredvid mig. *le* Det finns lite nörd i oss alla, grejen är bara att vissa inte lever ut den till fullo. Synd att det är så, men men, vi äro alla olika.
Faktum är att jag inte har den blekaste aning om vad jag ska skriva om. För tankarna bara susar förbi och jag får ingen riktigt koll på dem. Jag skulle kunna skriva om vad jag läser för tillfället, men det har jag redan gjort, så vad är idén? Sedan att det är vår, men också är ett ämne jag skrivit om. Jag kan berätta dock, att jag fått kontakt med författaren till en fic jag läste häromdagen (den historien som fick i gång mitt läsarmaraton igen) och som också ledde till att jag fick tag på den där älskade historien jag läste för drygt ett år sedan, och inte hittat igen.
Nu fick jag något att skriva om också. Jippi! Nämligen det faktum att det finns en otrolig samhörighet bland läsare och författare inom fanfiction. Nästan som en "underground-värld" där alla på något sätt har en kompling till alla. Och vissa har ett rykte till sig. Inte som att en viss person är en lite bättre lönnmördare än de andra, utan att hon/han/hen skriver ett visst sorts berättelser med en speciell stil och att de är skrivna på ett visst sätt. Man känner liksom varandra, även om man inte gör det. Man kan prata med vem som helst om tips på någon fic att läsa, eller hjälpa varandra hitta försvunna fanfictions. Alla är också på samma nivå, för alla är läsare eller amatörförfattare där ingen är bättre eller sämre än den andra. Alla kommer också från alla delar av världen, med olika upplevelser och uppfattningar, där engelska är det universella språket.
Hmmm... Det här inlägget är väldigt osammhängande och knasigt, men är det någon som läser bloggen som tillhör ett fandom som håller med? Att fanfiction-världen är ganska samhörig plats, där man lätt blir välkommnad? Eller så är det bara lilla naiva *host* jag som tror att jag hamnat i ett utopia av Stepford-liknande varelser. *le*
Anyhow...
PEACE OUT! :)
(P.s, det här mitt 40:e inlägg *le*)
Faktum är att jag inte har den blekaste aning om vad jag ska skriva om. För tankarna bara susar förbi och jag får ingen riktigt koll på dem. Jag skulle kunna skriva om vad jag läser för tillfället, men det har jag redan gjort, så vad är idén? Sedan att det är vår, men också är ett ämne jag skrivit om. Jag kan berätta dock, att jag fått kontakt med författaren till en fic jag läste häromdagen (den historien som fick i gång mitt läsarmaraton igen) och som också ledde till att jag fick tag på den där älskade historien jag läste för drygt ett år sedan, och inte hittat igen.
Nu fick jag något att skriva om också. Jippi! Nämligen det faktum att det finns en otrolig samhörighet bland läsare och författare inom fanfiction. Nästan som en "underground-värld" där alla på något sätt har en kompling till alla. Och vissa har ett rykte till sig. Inte som att en viss person är en lite bättre lönnmördare än de andra, utan att hon/han/hen skriver ett visst sorts berättelser med en speciell stil och att de är skrivna på ett visst sätt. Man känner liksom varandra, även om man inte gör det. Man kan prata med vem som helst om tips på någon fic att läsa, eller hjälpa varandra hitta försvunna fanfictions. Alla är också på samma nivå, för alla är läsare eller amatörförfattare där ingen är bättre eller sämre än den andra. Alla kommer också från alla delar av världen, med olika upplevelser och uppfattningar, där engelska är det universella språket.
Hmmm... Det här inlägget är väldigt osammhängande och knasigt, men är det någon som läser bloggen som tillhör ett fandom som håller med? Att fanfiction-världen är ganska samhörig plats, där man lätt blir välkommnad? Eller så är det bara lilla naiva *host* jag som tror att jag hamnat i ett utopia av Stepford-liknande varelser. *le*
Anyhow...
PEACE OUT! :)
(P.s, det här mitt 40:e inlägg *le*)
Caesar's Palace - Jerk it out
Inlägg
0 Comments to "Jerk it out"