Aloha! Ytterligare en vacker dag i vårens tecken. För tredje dagen i rad har jag spenderat en tid på trappan ute med datorn. Underbara bärbara *le* Men annars har jag inte gjort mycket alls. Förutom att tänka på mina påskkärringstider. Då när man var liten och besatt. Jag tog det till amerikansk Halloween-nivå genom att beräkna hur många brev jag behövde, vilken väg jag skulle gå, vart man fick mest godis och så vidare.
Men jag har ju slutat med det. Till och med slutat fira påsk, även om vi aldrig firat en riktigt kristlig påsk. Den enda högtiden jag firar nu som började i kristendomens namn är jul, men den högtiden är så avkristifierad nu så det känns liksom inte fel att göra det. Fel på det sättet som att till exempel gå in i kyrka känns. Fel på det sättet som det faktum att jag är döpt känns. Men folk konverterar ju till en annan religion även om de är kristligt döpta hela tiden, så jag förstår egentligen inte varför det känns så obehagligt att ha ett dopbevis...
Jag har väl egentligen inget specifikt datum, eller tid, då jag "konverterade". Det har väl skett gradvis tror jag. Även om jag aldrig var troende. Jag har alltid lutat lite mot "övernaturliga" saker fastän jag anser fullt och fast att de hör naturen till. Det är bara en grej vi inte är menade förstå helt enkelt.
Sedan att man lyckades komminucera med vårat hus första ägare och att hans fru jagat folk ur mitt rum är väl bara... beslutande. Att nu är det bestämt, nu tror jag på det här. Sedan har det bara gått vidare, djupare liksom. Speciellt när jag mått som värst, och man funderat hit och dit på vad man själv vill tro på och vad som bara känns rätt. Att det är uppenbart att så är det ju.
Jag har dock haft flera perioder i mitt liv, på senare år, då jag kollat upp existerande religioner ifall det funnits något för mig. Speciellt Wicca. Som jag även nu, efter att ha kommit fram till är inget för mig, är något jag är fascinerad av. Jag har till och med sabbaterna nerskrivna i min kalender och slänger en extra tanke på religion när de dagarna är.
Jag försöker också leta upp mer information om andra hedniska, keltiska och naturliga religioner. Helt enkelt för att jag inte får nog. Jag är inte klar än känner jag. Det finns mer att utforska, mer att fundera över, mer att tillägga i min religion/tro. Vad som känns rätt för mig.
Och är det inte så? Att vi aldrig ska sluta utveckla oss och våran uppfattning om världen?
PEACE OUT!
Men jag har ju slutat med det. Till och med slutat fira påsk, även om vi aldrig firat en riktigt kristlig påsk. Den enda högtiden jag firar nu som började i kristendomens namn är jul, men den högtiden är så avkristifierad nu så det känns liksom inte fel att göra det. Fel på det sättet som att till exempel gå in i kyrka känns. Fel på det sättet som det faktum att jag är döpt känns. Men folk konverterar ju till en annan religion även om de är kristligt döpta hela tiden, så jag förstår egentligen inte varför det känns så obehagligt att ha ett dopbevis...
Jag har väl egentligen inget specifikt datum, eller tid, då jag "konverterade". Det har väl skett gradvis tror jag. Även om jag aldrig var troende. Jag har alltid lutat lite mot "övernaturliga" saker fastän jag anser fullt och fast att de hör naturen till. Det är bara en grej vi inte är menade förstå helt enkelt.
Sedan att man lyckades komminucera med vårat hus första ägare och att hans fru jagat folk ur mitt rum är väl bara... beslutande. Att nu är det bestämt, nu tror jag på det här. Sedan har det bara gått vidare, djupare liksom. Speciellt när jag mått som värst, och man funderat hit och dit på vad man själv vill tro på och vad som bara känns rätt. Att det är uppenbart att så är det ju.
Jag har dock haft flera perioder i mitt liv, på senare år, då jag kollat upp existerande religioner ifall det funnits något för mig. Speciellt Wicca. Som jag även nu, efter att ha kommit fram till är inget för mig, är något jag är fascinerad av. Jag har till och med sabbaterna nerskrivna i min kalender och slänger en extra tanke på religion när de dagarna är.
Jag försöker också leta upp mer information om andra hedniska, keltiska och naturliga religioner. Helt enkelt för att jag inte får nog. Jag är inte klar än känner jag. Det finns mer att utforska, mer att fundera över, mer att tillägga i min religion/tro. Vad som känns rätt för mig.
Och är det inte så? Att vi aldrig ska sluta utveckla oss och våran uppfattning om världen?
PEACE OUT!
Inlägg
1 Comment to "All my friends are dead"